Helgen
Nu vart det ett tag sedan jag skrev igen. Sist var i onsdags och då klippte jag mig och färgade håret. Lovade ju er bilder men jag vet inte ännu om jag är nöjd med färgen eller om jag ska färga tillbaka.. Så det får vänta lite!
Lördagen var meningen vi skulle på rallyt men så blev det inte sen. Vi åkte istället till Eksjö o glodde lite på dollarstore. Och sen var vi o provkörde en bil, mest bara för skojs skull. På eftermiddagen sen så hälsade Annie på med sin brorsdotter Thea :) då blev det liv o rörelse hemma, så söt!
Dessutom blev jag sjuk i torsdags, kände mig jättehängig och förkyld. Men verkade inte bli något av det. För redan på fredagen kände jag mig bättre men hade lite ont i halsen. Så när A slutat jobbet så åkte vi till Jönköping. Kände ett stort behov av nya kläder, o just till amning. Så det blev 2 st amnings bh-ar och 2 st amnings tröjor. Sedan en mysig höst kofta/tröja. Blev även lite annat småplock som behövdes.
Lördagen var meningen vi skulle på rallyt men så blev det inte sen. Vi åkte istället till Eksjö o glodde lite på dollarstore. Och sen var vi o provkörde en bil, mest bara för skojs skull. På eftermiddagen sen så hälsade Annie på med sin brorsdotter Thea :) då blev det liv o rörelse hemma, så söt!
Söndagen spenderade vi hos Jolie's mormor och morfar. Vi lagade mat tillsammans, fläskfilé och hasselbackspotatis, mums! På kvällen blev det några avsnitt av Breaking bad.
Nu är det ny vecka, och nya tag!
Effektiv
Idag har jag lyckats vara riktigt effektiv. Jolie och jag vaknade vid 9.30 och jag kokade gröt som vanligt. Framåt 11 somnade hon i babynestet i soffan. Så först satt jag o grejade vid datorn. Sen kom A hem så vi åt lunch tillsammans.
När han åkte sen plockade jag med disken, hängde gårdagens tvätt och satte igång en ny maskin tvätt. Och Jolie sov så jag fortsatte med att dammsuga hela lägenheten. Nu vid 14.30 vaknade hon :) så nu äter hon lite och det blir väl bara mys framför tvn nu innan vi ska åka vid Ica och möta AmandaKlara vid 16.30.
Vi får se om jag avslöjar min nya frisyr ikväll efter klippningen eller om jag väntar tills imon ;) ni får hålla er nyfikna!
Godnatt
Vår årsdag har varit väldigt bra. Lite lagom firande sådär :) Andreas kom hem med mat från coccothai när han slutade och efteråt åt vi en ihopknåpad efterrätt jag gjorde. Vaniljkräm varvat med chokladpudding och bananer ;) men det gick hem ändå! Efter det tog vi en promenad till svärföräldrarna för lite fika. Lillan var finklädd dagen till ära :)
När vi var hemma sen fick Jolie sig ett bad och sen bänkade vi oss framför en film. Olympus has fallen, blev det. Riktigt bra film! Nu ligger jag och Jolie i sängen, hon har precis fått mat och väntas somna innan jag lyfter över henne till sin egna säng. Andreas fastnade framför top gear på tvn.
Imorgon blir en spännande dag! Får se om vi går på babycafe, ska höra vad syster säger om det. Annars väntar vi tills nästa vecka. Men på kvällen så kommer AmandaKlara hit och ska hjälpa mig att klippa och färga håret. Troligtvis blir det stor förändring!! Har fått fler ja-röster än nej-röster, så får hoppas att jag inte ångrar mig efteråt..
Men hur resultatet blir, det får ni se imon! Godnatt på er
4 år tillsammans! ♥
Jag har svårt att tro att det redan har gått 4 år sedan vi stod under stjärnorna, en torsdag kväll utanför mitt hus. ♥ Det har gått så fort! Samtidigt som det känns som det varit du & jag hela livet, att det borde ha varit mer än 4 år. Men vi har hunnit med så himla mycket! Vi har förlovat oss, blivit sambos, skaffat hundar och nu fått en underbar dotter tillsammans! ♥ Och vi har hela livet framför oss. Jag visste direkt för 4 år sedan att det var dig jag ville spendera mitt liv med, som jag ville bilda familj med, och här står vi nu och är mamma & pappa. Det finns så otroligt mycket som väntar oss i framtiden, och jag kan inte vara mer lycklig än att få dela varenda sekund av livet med dig! Jag älskar dig idag, imorgon & för all framtid! ♥♥
Lite bilder genom åren, och jag hoppas vi kommer fylla många, många fotoalbum tillsammans! ♥
Tiden på Neonatal
Här kommer tredje delen av min förlossningsberättelse. Eller ja, detta inlägget kommer handla om tiden på Neonatal.
Hela förlossningsberättelsen hittar ni här! ←länk
Bilder från förlossningen hittar ni här! ←länk
(Ursäktar för upprepning.) När Jolie var påväg ut till världen, var det lite kämpigt. Efter att ha haft krystreflexer i 2,5 timma och när jag äntligen fick krysta "på riktigt" så gav det ingen effekt. Bebisen kom inte ut och det tog alldeles för lång tid! Så de beslöt sig för att klippa mig 2cm och använda sugklocka. Efter det var äntligen Jolie ute! Då var hon lite seg på att skrika, som man måste göra för att få ur all fostervätska. Så hon fick en snabb visit uppe på mitt bröst och därefter fick hon följa med pappa Andreas och en sjuksköterska för att få sig en, vad de kallar, puff. Under hela dagen kommer de och gör undersökningar på henne, kollar hennes andning och tar prover flera gånger. Detta är inget som jag lägger märke till, eller iallafall tänkte att det inte var utöver det vanliga. Sen när vi äntligen hade fått komma till ett BB-rum och skulle få mysa och bara njuta av att vara en familj. Så kommer de och säger att Jolie ska skickas till Ryhov och Neonatalavdelningen, eftersom hon har fått en infektion.
Sagt och gjort åkte vi till Ryhov, samma dag som hon föddes, på onsdagen 7/8 och letar sedan reda på henne så snabbt som möjligt. De kan inte svara på vad det är för infektion det är, men de har redan börjat med antibiotika för att få bukt på det.
Här är vår älskling 1 dag gammal. Det var skrämmande att se henne med en massa slangar och grejer överallt. Värst var nog sonden. Eftersom infektionen gjorde att hon inte orkade "öva" på amningen, så var hon tvungen att få en sond, för hon var ju tvungen att få i sig all den näring hon behöver. Hon hade även dropp, EKG, en grej som kollade hennes andning, och sen då en kanyl i foten som hon fick antibiotika genom. Men det var underbart att äntligen få hålla henne igen efter förlossningen! ♥
De gjorde en söt liten skylt som satt på hennes säng, eller vad man nu ska kalla det.
Efter några dagar fick vi äntligen ta med henne in på vårt rum. Tidigare fick vi bara gå in på hennes rum på avdelningen. Var så härligt att få ta med henne in till oss utan att någon sköterska höll koll på oss. Så självklart passade vi på att mysa så mycket som möjligt! ♥
Sen på lördagen den 10/8 kom nyblivna moster Emelie och kusin Dexter på besök! Vi fick presenter och det var så himla kul med besök, det gjorde hela tillvaron mycket lättare. ♥ Då behövde man inte känna sig som i ett fängelse som man inte fick träffa någon på.
- Titta kusini ! :)
Och vi kunde ju inte motstå att ta kort på de små kusinerna. Dexter var ju helt plötsligt så stor jämfört mot vad han var sist man såg honom! Så här har vi Jolie 3 dagar gammal och Dexter 3 månader + 1 vecka.
På söndagen 11/8 sen kom nyblivna mormor på besök, och på måndagen 12/8 kom nyblivna morfar. Synd de inte kunde komma på samma gång - men så roligt ändå!
På tisdagen fick hon sitt allra första bad :) och så gjorde vi fotavtryck på hennes små fötter.
Även om det var helt underbart att äntligen få ha henne hos oss. Och de sista nätterna fick vi även ha henne dygnet runt. Vi fick ha hand om maten genom sonden själva och när hon inte längre behövde antibiotikan direkt i blodet så fick vi även ge den själva till henne, genom munnen då. Läkarna kom in varje dag och berättade hur det såg ut osv. De förklarade att hon hade fått lite fostervatten i lugnorna och att man kunde jämföra det med en lugninflammation, och det var därför hon fått en infektion.
Men eftersom hon hade infektion så fick hon ju äta genom sond, och i slutet tyckte jag att det var så jäkla jobbigt. När jag vaknade en dag (kommer inte ihåg vilken dag) så var mina bröst helt sprängfyllda, alltså hade ju min mjölk runnit till. Och ju mer Jolie suttade på mig desto mer mjölk produceras. Och hon var ju tvungen att ha ork och energi att sutta på mig, därför fortsatte de med sonden, även att hon åt på mig. Vilket jag tyckte var himla konstigt. Jag förstår ju nu efteråt, men då ville jag ju bara att amningen skulle komma igång helt och att hon bara åt på mig. Och sen när hon blev friskförklarad så var ju amningen tvunget till att fungera helt innan vi fick åka hem. Så jag tvingades sitta och pumpa och även låta henne äta så mycket som möjligt för att stimulera.
Men hon blev bara piggare och piggare. Och hon gick upp i vikt som hon skulle, de började snabbt märka att hon fick i sig nästan "för mycket" av att både äta på mig och få sond. Så de sänkte mängden sond nästan för varje måltid (hon åt var 3e timme) och de två sista dygnen så helammade jag utan att ge något på sonden. Äntligen fick vi besked om att vi skulle få komma hem på fredagen den 16/8! Efter att ha varit "instängda" i 9 dagar så skulle vi äntligen få komma hem! Men de ville att vi skulle komma tillbaka för en extra vägning på lördagen, för de ville inte släppa oss helt ännu. Vi skulle även få ge henne antibiotika på fredag-kvällen och morgon+kväll på lördagen sen var den kuren slut.
Så på fredagen packade vi ihop allting och fick äntligen åka hem! Var faktiskt en himla konstig känsla, samtidigt som det kändes så himla underbart! ♥ Skulle vi verkligen få ta med oss vår lilla dotter hem nu? Helt otroligt.
Det var lite skrämmande att komma hem, nu skulle vi ju få ta ansvar för allting helt själva. Nu skulle amningen verkligen funka, annars skulle vi ju få bli inlagda igen. Eller få behöva ge henne ersättning på flaska istället. För jag ville ju så gärna att amningen skulle funka. Men det verkade det göra (och gör fortfarande). Väckte henne för mat var 3e timme som vi blivit tillsagda att göra. Och jag tyckte inte det var mycket annorlunda än vad vi gjort på sjukhuset. Nu hade vi bara inte den där röda knappen att trycka på när vi undrade något, nu skulle vi klara oss själva. Men jag tycker det gick väldigt bra! Man slappnar av på ett helt annat sett hemma än på sjukhuset. Och natten gick väldigt bra, vi väckte henne, hon åt och sen somnade om igen :) så underbar dotter alltså!
Sen på lördagen den 17/8 åkte vi in till Ryhov igen för en sista vägning och det gick som på räls! Min lilla flicka hade fått i sig tillräckligt och de var nu inte ett dugg oroliga för att det skulle gå bra för oss :) och det har inte gått annat än bra sedan dess :)
Till sist, tänkte jag skriva upp endel av hennes vikter. Hon vägdes ju varje dag, men jag fick bara endel vikter nedskrivet i hennes BVC bok.
7/8 - nyfödd!: 3675g 50cm
10/7 - 3dagar: 3600g - lägsta vikten!
16/7 - 10dagar: 3875g 51cm - utundersökning
17/7 - 11dagar: 3890g
19/7 - 2v: 3978g 52.5cm
Och nu väger vår kärlek 4635g och är 55,5cm. Hon lägger på sig precis så mycket som man ska, duktiga tjejen! ♥
Även om det inte riktigt blev som man tänkt sig, att få komma hem efter bb-tiden och få starta sitt nya liv, att istället få sin dotter inlagd på neonatalavdelningen i 9 dagar.. Klart att det var oehört jobbigt och tufft när vi väl var där, och jag blev tokig över att behöva stanna extra länge för amningens skull - så är jag ändå glad och tacksam över att det gick så bra! Det hade ju faktiskt kunnat gå mycket värre. Nu har vi en frisk dotter och amningen går klockrent! Det är värt all mörda. Jolie är värd allt! ♥
ATV träff
Denna söndag har varit väldigt rolig jämfört med vad vanliga söndagar brukar vara! Min pappa är med i en klubb för fyrhjulingar och idag hade de en prova på dag! :) så vi åkte dit och Andreas fick verkligen leka av sig, haha. De hade gjort en bana i skogen som man fick åka och det var rätt många där. Både stora fyrhjulingar och små till barnen :) så jäkla söta! Men de körde som tusan de små liven ;) haha ska bli kul när Jolie kan köra sin lilla fyrhjuling som står och väntar på henne hos sin morfar!
Även jag körde en runda, men då fick pappa följa med, haha. Men Andreas fick sig en väldigt rolig dag :) och Jolie var på sin allra första ATV träff! Fler lär det väl bli framöver.
När vi kom hem slängde vi oss i soffan och tittade på Red Riding Hood, riktigt bra film! Sen konstaterade vi att vi kanske skulle laga lite middag. Men så hade vi inte ingredienser till det vi var sugna på, nämligen kyckling tortilla. Så nu är A och handlar :) tur det är smidigt!
Ikväll blir det en promenad till återvinningen och sen bad för lilltjejen :) önskar er andra ett bra slut på helgen!
Sovrutiner?
Jolie är idag 6 veckor och 3 dagar, så jag undrar lite hur sovrutinerna borde vara? Ja självklart finns det inget som heter rutin när de är så små, men ibland kan jag fråga mig själv hur länge denna lilla dam egentligen lyckas vara vaken ;)
Veckan började ju olyckligtvis med magont och det resulterade ju i väldigt många vakna timmar på dagen. Och det gjorde att hon sov hela nätterna! Två nätter i rad har hon ätit vid 22-23 tiden och somnar därefter (efter att redan ha sovit på kvällen) och sedan sovit ända fram till 05.30 ungefär! Sen somnat igen och sovit till 08-09. Jätteskönt! Då hon har en mamma som känner sig utvilad :)
Natten till igår var det likadant, men med en matpaus vid 01.30. Helt okej tycker jag. Alltså mat vid ca 22, 01.30, 05.30 sedan ungefär vid 08 och just igår tog vi en riktig sovmorgon till 10 :)
Men dagen igår, ja då ville damen inte sova alls! Vi gick som sagt upp vid 10 och vanligtvis brukar hon vara vaken kanske 2-3 timmar och sen sova igen på dagen. Men inte igår ;) nej hon var vaken i princip hela dagen! Hon var på bra humör, så jag påstår inte att det var jobbigt. Hon somnade några fåtal gånger men vaknade lika fort igen. Och var vi ute o gick så sov hon ute i vagnen men vaknade så fort vi kom in. Sedan somnade hon för natten vid 23. Gissa sen när hon väckte mig för mat? Vid 06.30! Hon vaknade lite vid 04 tiden, men då var det bara nappen hon ville ha.
Så hon skämmer bort sin mamma med bra nätter märker jag! Underbara Jolie ❤️ Men hon äter desto mer när hon är vaken, då brukar det vara ca 2 timmar imellan. Sover hon på dagen är det 3-4 timmar imellan. Endel kvällar när hon är lite skrikig och förmodligen antingen har lite ont i magen, eller har svårt att komma till ro så äter hon ibland varje timme. Men detta gör väl antagligen att hon får i sig tillräckligt under dagen så hon inte känner sig hungrig på natten. Och det är ju väldigt skönt! Oftast väcker hon mig bara 1 gång runt 01-02 tiden och sen igen lagom till Andreas ska gå upp.
Tycker min lilla älskling har varit duktigt på natten ända sedan hon föddes! Så hoppas att det håller i sig, ett tag iallafall :) för det ger så himla mycket att få bra nätter, då har man mer ork till alla äventyr på dagen! Men nu ska jag lägga över fröken i sin säng o se om vi inte ska sova ett tag till :) sen får vi se vad dagen har att erbjuda!
MamskiDesign
Hej!
Är det någon av mina läsare som har små barn? Som vill slippa mat och kladd på barnens kläder, men inte vill ha tråkiga haklappar som finns ute på marknaden?
Min syster syr jättefina haklappar i vaxduk som därför är supersmidiga att torka av efter varje måltid! Det går att tvätta de i maskin på 40 grader, men då utan centrifugering (skonsam tvätt). Absolut inte torktumla! Det rekommenderas dock att handtvättas, eftersom de håller sig mycket, mycket längre då.
Alla haklappar med band runt halsen kostar 30:-
Men nu gör hon även med kardborre! som kostar 40:-
Ni hittar henne på Facebook i gruppen MamskiDesign ← klicka här!
Så handla på! :)
Bvc och babycafé
Idag hade vi tid till bvc igen, och Jolie hon växer så det knakar, alldeles så mycket som hon ska :) Nu väger hon 4636g, 165g mer än hembesöket förra veckan, och är 55,5cm lång! Så nu får vi se hur länge hon kommer kunna ha storlek 56 i kläder ;) Nästa tid fick inte fören den 14 okt, och då skulle vi träffa läkaren. Då görs det en likadan undersökning som de gör när de är nyfödda. Ville jag komma och väga/mäta en gång innan läkarbesöket så fick jag ringa om en tid om jag ville, men jag behövde det inte.
När vi gick ut därifrån så såg vi att Emelie och Dexter var där och skulle precis börja babycafét som är varje onsdag vid 13.30. Så jag skickade sms till Emelie och frågade om vi inte fick vara med. Egentligen ska de vara 2 månader innan de börjar där, men även att hon är 6 veckor så fick vi vara med :) Jättekul! Sjöng sånger och busade! Har ju längtat efter att få börja på detta, så var roligt att få smita in och vara med lite tidigare. Får se om jag går dit nästa onsdag med eller om jag väntar tills hon blivit 2 månader. Lilla Jolie verkade tycka det var väldigt roligt iallafall :) och massa skoja att träffa moster och Dexter tyckte hon! ♥
Bild tagen för någon dag sedan när Jolie lekte i babygymmet :)
Nu ska vi snart gå bort till svärmor för lite mat, sen får nog Jolie mysa med farmor en stund medans mamma byter hjullager och bromsskivor+klossar på bilen (med eventuell hjälp av pappa Andreas)..
1 år sedan
Idag är det 1 år sedan vår älskade mormor somnade in. ♥ Vi alla saknar dig! Tråkigt att du inte fick chansen att se dina barnbarnsbarn. Men jag tror nog du finns där uppe och tittar ner på oss :)
Snart är det dags att göra sig iordning för BVC, älskade Jolie är 6 veckor idag! :) Tänkte först att vi skulle gå ner, men tycker det känns så elakt att lämna hundarna hemma om jag ändå ska gå. Så får bli bilen idag då ingen kan följa med mig o ha hundarmna utanför. Mer om hur det gick där skriver jag senare.
Igår tog jag lite bilder på Jolie, sån duktig modell var hon! Har redan två favoriter som jag tänkte förstora och skriva ut :) Men ni får ingen smygtitt på det ännu, dock bjuder jag på en annan "vanlig" bild jag lyckades ta på henne igår, en liten gla'skit :)
Älskade underbara! Tänk att du funnits hos oss 6 veckor redan! ♥
Tidningen
I lördags var vi med i tidningen :) och såhär såg det ut:
Och här är orginalfotot :)
Så kul med allra första familjefotot ♥ Jag älskar in familj så otroligt mycket!
Lilla hjärtat
Oj vilken dag det har varit! Den började vid 9, med mys och leénden med finaste Jolie innan vi gick upp för att möta dagen. Kokade gröt som vanligt och gjorde lillan iordning. Påklädning och massage och lite andra morgonsrutiner. Framåt halv 12 kom Agnes på besök, mycket trevligt! Vanligtvis brukar Jolie somna igen vid den tiden, men inte ville hon sova idag. Började bli lite halvgnällig så vi tog oss en promenad så hon somnade i vagnen. Men tog inte lång tid innan hon vaknade igen när vi kommit in. Efter Agnes gått hem så somnade hon på mig, men så fort jag försökte lägga ner henne blev hon ledsen igen, och så höll det på.. Och hon det blev bara värre och värre. Inte nöjde hon sig med mat, inte försöka sova, inte massage, inte blöjbyte, ingen sång, ja jag försökte nog med allt - flera gånger om.. Men inte lyckades hon komma till ro. Kunde ju inte vara annat än att hon hade ont i magen!
När Andreas kom hem hade hon fortfarande inte sovit mer än ungefär 30 min ute i vagnen, och 30 min vid 15 tiden. Han försökte söva henne och massera magen och alla möjliga knep vi visste för magont. Men inte mycket verkade hjälpa. Har fått ge henne bröstet varje timme idag, och de flesta gångerna så somnar hon direkt vid bröstet, men vaknar efter en liten stund igen och är ledsen. Tillslut kom jag på att vi hade en pysventil vi fått i någon babybox, så vi testade den. Hon verkade någolunda nöjd efter det, men fortfarande ledsen. Så gav henne mat och då åt hon rätt länge innan hon äntligen somnade! Nu har hon sovit sedan 19, alltså en timme. Så hoppas inte hon vaknar och fortfarande har ont sen, stackars lilla hjärtat! ♥ Gör ont i mig att inte kunna trösta henne. Funderar på om jag själv inte ska sova, har varit en påfrestande dag.
Alla dagar med bebis är inte som på moln ;) Men så fort man får ett litet leénde av Jolie så glömmer man direkt att det kan vara jobbigt! Underbara du, mamma älskar dig oändligt mycket! ♥
När Andreas kom hem hade hon fortfarande inte sovit mer än ungefär 30 min ute i vagnen, och 30 min vid 15 tiden. Han försökte söva henne och massera magen och alla möjliga knep vi visste för magont. Men inte mycket verkade hjälpa. Har fått ge henne bröstet varje timme idag, och de flesta gångerna så somnar hon direkt vid bröstet, men vaknar efter en liten stund igen och är ledsen. Tillslut kom jag på att vi hade en pysventil vi fått i någon babybox, så vi testade den. Hon verkade någolunda nöjd efter det, men fortfarande ledsen. Så gav henne mat och då åt hon rätt länge innan hon äntligen somnade! Nu har hon sovit sedan 19, alltså en timme. Så hoppas inte hon vaknar och fortfarande har ont sen, stackars lilla hjärtat! ♥ Gör ont i mig att inte kunna trösta henne. Funderar på om jag själv inte ska sova, har varit en påfrestande dag.
Alla dagar med bebis är inte som på moln ;) Men så fort man får ett litet leénde av Jolie så glömmer man direkt att det kan vara jobbigt! Underbara du, mamma älskar dig oändligt mycket! ♥
God morgon
Hej alls pigga och glada! Här är vi vakna med tuppen. Får se om den unga damen vill sova igen efter maten eller om det är dags att börja dagen.. Söndag idag igen. Fredagen spenderade vi ute hos mina föräldrar, mamma fyllde år i onsdags så vi åt tacos och Emelie hade gjort lakrits tårta. Ingen höjdare för de som inte gillar lakrits. Såhär söt var Jolie då :)
Lördagen spenderade vi i Jönköping. Var inne på babyproffsen och frågade lite om vår vagn som krånglat lite. Sen strosade vi lite på A6 och där blev det lite kläder till lillan. 4 pyjamaser (2-pack) och en vinteroverål. Vi tänkte först vänta tills barnbidraget kommit, men så frågade vi en son jobbade där hur snabbt storlekarna försvinner. Och hon rekommenderade att vi köpte direkt för storlekarna på just barnkläder brukar gå väldigt fort! Så det blev köp direkt.
Sen var vi inne snabbt på Ikea och köpte en barnstol till köksbordet. Dexter är ju och busar hos oss titt som tätt och då måste ju han ha någonstans att sitta när vi äter. Dessutom går det nog fort tills Jolie sitter där o bankar med leksaker under tiden vi äter ;) haha. Lika bra att vara ute i god tid.
Bild på kläderna till Jolie kommer ut snart. Tänkte jag skulle visa lite vad hon fått för presenter hittills för att hon kommit till världen :) skapade ju en kategori till henne för just shopping & presenter.
Men nu ska jag se om hon låter mamma sova en stund till :)
Förlossningen i bilder
Nu kommer min berättelse i bilder. Mitt livs underbaraste upplevelse, förevigat i bilder. ♥ Detta är inte alls lika detaljrikt som min förlossningsberättelse (som ni kan läsa här), men jag kommer ju nämna en del saker igen utifrån berättelsen.
När vi kommit in till förlossningen så satte de CTG på mig för att kolla hur starka värkarna var, puls och allt det där den kollar. Var lite jobbigt att sitta helt stilla de där 15 minuterna man skulle sitta när man hade en värk. Men jag var glad ändå! :)
Efter CTG:t fick jag en undersökning och då var jag öppen 4 cm. Det var nu vi fick svar på att vi skulle få stanna och då gick vi ner och ringde hem, och hämtade bb väskorna. När jag sedan kom tillbaka fick jag på mig sjukhuskläder, och här nedan ser ni hur snygg jag blev! ;) Såhär i efterhand, så ser jag att jag var fruktansvärt svullen i hela ansiktet - inget som jag tänkte på under tiden jag var gravid. Men ni ser ju..
Hade självklart mina älskade foppatofflor! Ni som känner mig vet att jag i princip lever i dom ;) Dom hade jag på mig hela tiden, fram tills jag hamnade i sängen vid krystandet.. Bilden nedan visar hur jag liksom dök ner med huvudet i gåstolen varje gång jag fick en värk. Stod även och gungade åt sidorna samtidigt som Andreas masserade ryggen på mig.
Men mellan värkarna var jag jätteglad! ;)
Gåstolen var min bästa vän hela förlossningen ;) haha. Den var min ändra smärtlindring fram tills kl var 22:33, först då börjar jag med lustgas - som jag sedan klarar mig på resten av förlossningen.
Det togs inte så mycket bilder, eftersom ju kraftigare värkarna blev, desto mer behövde jag Andreas hjälp. Och ni borde ju fatta att det inte hinns med att ta bilder då! ;)
Men efter först 2 timmar med krystande, fast med enbart reflexer - alltså att jag egentligen inte fick krysta, men kunde inte hålla emot. Och ytterligare 30 minuter med aktivt krystande, men utan effekt. Så kommer en läkare in och jag blir klippt 2cm. Dessutom använder de sugklocka på bebisen för att hjälpa till.. 19 minuter efter, så är äntligen Jolie ute kl 04:19 den 7 augusti, på bf dagen! ♥♥♥
Så varm, så liten, så underbar! ♥ Det går inte beskriva känslan när hon kom upp på mitt bröst! Det var så overkligt, så känslosamt och denna lycka kommer aldrig någonsin vara högre! Samtidigt som jag skakade av lycka, skakade jag av omtumling, av utmatthet. Det syns ju även på bilderna hur otroligt trött jag är, samtidigt som jag försöker visa hur glad jag är!
Tycker det var lite tråkigt att vi aldrig fick chansen att ta några fina bilder av detta ögonblick.. För det blev plötsligt så stressigt efter Andreas klippt navelsträngen. Då de far iväg och ger Jolie en puff, eftersom hon inte riktigt kom igång o skrika när hon kom ut. Men vi fick iallafall fina bilder på nyblivna pappan Andreas och vår älskade dotter! ♥
Lilla underbara du! ♥
Här nedan är när jag har kommit tillbaka från operationen. Moderkakan kom först inte ut alls, och när de sedan fick ut den så var det bara hälften som kom ut. Alltså fick jag sövas så de kunde ta ut resten och då passade de även på att sy mig. Men äntligen fick jag komma tillbaka till min lilla familj och hålla min lilla dotter på riktigt!
Känslan går inte beskriva ♥ Vi fick in champange och fika, för nu var det ju dags att fira! Men vi alla var så otroligt trötta, så vi orkade inte riktigt fira. Tvingade i mig en macka, men mer gick inte.
Detta var fortfarande på förlossningsrummet. En stund därefter fick vi ett eget rum, men alla bb rum var upptagna (snacka om babyboom när vi var där!) så vi fick ett rum där man inte fick ha igång mobilerna. Vi försökte då sova så gott vi kunde, men utan direkt att lyckas. På eftermiddagen vid 15:17 fick vi äntligen ett bb rum och kunde ringa hem och berätta den underbara nyheten! ♥ Och jag kunde även ta de första bilderna på henne, som sedan kom direkt upp på Facebook och Instagram, hihi.
När vi äntligen kunde slappna av och känna det riktiga lyckan att bara få mysa tillsammans med vår lilla familj, så kommer chocken. Jolie ska skickas till Ryhov. Jag fattar ingenting, men det visar sig att hon hade fått en infektion. Så det var bara att sätta sig i bilen till Jönköping, för inte fick vi åka tillsammans med henne i ambulansen, utan vi fick ta egen bil.. Jag som inte kan gå, sitta eller ligga, knappt röra mig.
Men vi tog oss in utan större problem. Och det var otroligt jobbigt att se Jolie med alla dessa sladdar på sig.. Men det var underbart att få hålla henne igen, äntligen!
På dessa tre bilder var hon 1 dag gammal ♥ Lilla älskling! Hemsk känsla att inte kunna få ha henne hos oss hela tiden. Men ändå lugnande att veta att hon fick 100% övervakning dygnet runt, den bästa vården hon kunde få.
Mer om sjukhustiden och om Jolie's tid på Neonatal kommer i ett annat inlägg. Även om det var en gnutta skräckfylld upplevelse, så var det bästa jag varit med om någonsin! Att ge födelse till ett litet barn, att klara av det, det måste vara det mest fantastiska man kan vara med om. Och det man ska vara högst stolt över! ♥
Fastnade..
Har varit hos mamma idag, och Jolie har varit vaken i princip hela dagen! Hon slocknade tillslut vid 18 tiden och sover fortfarande.. Men ska väcka henne för byte av blöja, på med pyjamas och lite mat innan hon får fortsätta sova i sin säng för natten. Får hoppas inte hon får för sig att vara vaken inatt nu isället, men med så många vakentimmar under dagen så borde hon sova inatt..
Men jag fastnade här på bloggen när jag kom hem. Började fixa med en drop-down meny av kategorierna under headern. NU är jag äntligen klar. Är ett riktigt pill med det där! Men jag hoppas att ni läsare nu kommer hitta lite lättare bland alla inlägg och kategorier :) Har lagt till endel kategorier med, men det märker ni.
Imorgon (om jag får tid över) tänkte jag börja lite smått med ett inlägg med bilder från förlossningen och tiden på sjukhuset. Kan inte lova att det kommer upp imorgon. Men börja med det iallafall! kl 17 ska vi till mamma och fira henne, då hon fyllde den 11 sep (onsdags).
Nej, nu blir det läggning för både Jolie och mig! Godnatt på er ♥
Min förlossningsberättelse ♥
Vill börja med att säga att detta är främst för min egna skull. Att kunna gå tillbaka och läsa, komma ihåg och längta tillbaka. Men jag väljer att dela med mig av det här, för att andra ska kunna del av min upplevelse. Detta är den nakna sanningen, jag utesluter ingenting och jag vill påminna om att ingen förlossning är sig den andra lik. Det var roligt, tufft, smärtsamt, känslosamt, otåligt, längtansfullt, svimfärdigt, skräckblandat - alla känslor på en gång, och samtidigt så otroligt underbart! ♥ Vår älskade Jolie föddes på bf, onsdagen den 7 augusti kl. 04:19.
Varnar er för ett väldigt långt inlägg..
Det hela började väl egentligen smyga sig på start redan två veckor innan. Märkte att slemproppen började gå lite då och då var och varannan dag. Fredag 2/8 kl. 12:00 får jag en hinnsvepning hos barnmorskan. Hon säger att den gick bra, jag var mogen och det kom blod på hennes handskar, vilket tydligen var ett bra tecken. Redan under eftermiddagen kände jag tryck nedåt, strålningar ner i ljumskarna och molvärk i rygg och mage. En stor del av slemproppen går sedan på lördagen, och resten går på söndagen.
Måndag 5/8 var det dags för flytt. Jag kände under hela dagen att jag fick allt hårdare sammandragningar, och på kvällen kom de var 15e minut, väldigt hårda, men inget som var direkt smärtsamt. När jag gick o la mig så var jag helt plötsligt snuvig och kände mig allmänt konstig. Kunde det vara ett tecken?
Tisdag 6/8 kl. 04:36 får jag första värken. Men jag förstår inte riktigt det direkt. "Vad var det?! Var det en värk??" tänker jag.. Eftersom det kändes inte alls som det gjort förut. Ligger och stirrar rakt ut i luften, och så kommer det en till. "Det måste varit en riktig!" Går upp och sätter mig i soffan, börjar nu klocka, eftersom jag märker att det kommer tillbaka med jämna mellanrum. Ca 7-8 min imellan, gör inte speciellt ont. Klockar fram tills Andreas går upp vid 06:00 och säger att vi får nog åka in idag.. Lite smått spända och skrattfulla båda två, skojar om att han kanske inte ens behöver bre sina mackor till 9 frukosten på jobbet - det här kanske går fort. Trodde vi ja.. Fortsätter att klocka och när de börjar närma sig 4-5 min imellan tycker Andreas att jag ska ringa in. Har då smsat med honom hela morgonen. Bestämmer mig för att koka 1 dl makaroner innan jag ringer, för jag hade ju minsann lagt på minnet att man skulle äta kolhydrater inför det stora "maratonloppet". Ringer förlossningen kl 08:39 och berättar att jag har beräknad födelse imorgon och har haft värkar sedan tjugo i 5 i morse. Hon konstaterar sen att det är för tidigt, att jag ska ta en Alvedon och försöka lindra med något hjälpmedel jag har hemma, och ringa tillbaka när jag känner att jag inte klarar mig hemma mer. Så jag tog en alvedon och la mig i ett varmt bad - hjälpte inte ett smack!
Min syster kommer och håller mig sällskap, och hjälper mig genom värkarna. Hon var den enda som visste om det förutom oss. Det jobbiga var väl att både min mamma och Andreas mamma skulle komma och städa den gamla lägenheten, och inte ville jag visa att jag hade värkar, envis som jag är. Så under hela dagen tvingas jag försöka gå igenom värkarna tillsammans med pokerface, Emelie hjälpte även till att distrahera. Och det verkade gå bra, då ingen av dom märkte något.
När Andreas kommer hem från jobbet strax efter kl 16 så har värkarna escalerat en hel del på dessa 12 timmar sedan de började. Han lagar mat till oss och jag försöker så gott jag kan att äta lite mellan värkarna. Men de börjar nu bli väldigt kraftiga och jag känner att det är svårt att hantera hemma. 18:21 ringer jag förlossningen igen, trots att det inte riktigt är 2-3 min imellan. Men de välkomnar oss in. Vi var väl dock inte så säkra på att vi skulle få stanna kvar, man det kändes skönt att åtminstonde åka in för att kolla hur långt jag kommit, och kanske kunna få något att sova på. Så vi packar in bb-väskorna i bilen, åker bort med hundarna till svärföräldrarna. Andreas tar ut hundarna och nästan springer in med dom, utan att jag ens fick säga hejdå till dom. Men han var ju "säker" på att vi skulle få åka hem igen, så han säger till sin mamma "Kan du ta dom?! Vi måste in till Ikea lite fort.." Detta gör ju förståss svärmor lite fundersam, men tänker väl inte mycket mer på det. Vi ville inte säga vart vi faktiskt skulle, om vi nu då inte skulle få stanna. Sen åkte vi till Eksjö BB.
Kl. 19:27 skrivs jag in, alltså fick vi inte alls åka hem igen. Nu var det verkligen på gång! Exhalterad och glada var vi båda två, trots att jag hade ont. Men jag tyckte ändå inte att det gjorde såå ont, det var ju fortfarande väldigt hanterbart. Undersökningen visade att bebisens huvud låg som det skulle, bäckeningången var fixerad och jag var öppen 4 cm. Efter undersökningen gick vi ner för att hämta väskorna i bilen, envis som jag var skulle även jag följa med. Vi passade på att ringa våra föräldrar och säga som det var, att vi nu var på förlossningen och att vi snart skulle ha vår älskade bebis hos oss! Det tog sin tid att hämta väskorna när jag hela tiden fick stanna och hänga på Andreas när det kom en värk. När vi sedan kom tillbaka till förlossningsrummet, då jäklar kom det en riktigt lång jobbig värk. Undrade när tusan den skulle sluta? Men efteråt var jag glad och pigg igen, som jag ändå tycker att jag var imellan varje värk. Jag använde en gåstol hela kvällen, varje gång det kom en värk så dök jag ner med huvudet i gåstolens stöd och liksom gungade åt sidorna samtidigt som Andreas masserade ryggen. När de frågar mig hur det går, och om jag vill ha någon smärtlindring vid 20:00 så tycker jag att det fungerar bra, jag vill inte ha någon smärtlindring ännu.
Efter att ha enbart haft gåstolen och Andreas massage som hjälp så vill jag nu testa lustgas, då värkarna bara blir värre och värre, jag fixade inte riktigt det själv. Så kl. 22:33 får jag Lustgas och min första känsla av detta var att det var läskigt. Jag andades in med näsan och ut med munnen, så som man skulle göra, samtidigt som masken liksom skjuter på med gas. Och efter att ha andats några tag så föll jag bara ner till sittandes i sängen, fortfarande hängandes över gåstolen, men världen bara snurrade! Det var en riktigt läskig känsla! Man blev liksom helt borta, jag kände hur man verkligen blev riktigt groggy och man nästan försvann. Men jag ville ju ge detta en chans, jag ville ju egentligen inte ha så värst mycket smärtlindring. Jag ville klara mig utan. Så efter kanske 3-4 värkar med lustgas så kände jag att det blev mycket bättre. Det började hjälpa. Vid 23:20 börjar jag tycka det är jobbigt även med lustgas. Jag undersöks och är nu öppen 7 cm. Önskar att få testa att bada, så då tog vi med lustgasen in till badet. Jag tycker inte att det hjälpte alls! Visst att det var skönt med värmen, men det hjälpte absolut ingenting mot smärtan under värkarna. När jag går ur badet får jag även en såndär lång värk som jag hade fått efter vi hämtat väskorna. Känner för tillfället att inte ens lustgasen hjälper och tårarna börja nu spruta. Kände lite att det fanns inte så mycket som hjälpte. Men ändå ville jag inte ha mer smärtlindring är lustgas..
Onsdag 7/8 kl 01:28 börjar nu mina krystreflexer komma. Alldeles för tidigt! Jag känner hur det bara trycker på och jag trycker utan att kunna stå emot! De skriker på mig att jag inte får krysta, att jag ska andas mig igenom det istället. Jag försöker andas i lustgasen, men tappar fullkomligt rytmen och får panik!! Tårarna bara sprutar och så fort det trycker så går det verkligen inte att hålla emot verken skrik eller kryst! In med näsan och ut med munnen, det funkar inte, paniken bara höjs tills jag känner hur Andreas andas i örat på mig. Och han lyckas få mig tillbaka i rytm igen. Men dessa krystreflexer går inte att hålla emot! De vill att jag ska försöka ligga på sidan, och de lägger upp mitt ena ben, men det funkade inte alls. Jag bara åmade mig när och visste knappt vart jag skulle ta vägen. Lägger mig istället på rygg med fötterna i sängen. 02:30 har jag haft oemotståndliga reflexer i en timme redan, och då spräcker de hinnblåsan så vattnet går. Känner hur det liksom blir varmt överallt.
Även om jag aldrig hade någon direkt tidsuppfattning, så förstår jag ju att jag måste ha haft reflexerna väldigt länge utan att krystvärkarna har börjat. Börjar undra va tusan som händer? Efter att ha hållt på att krysta utan att jag får, skrikit som en tok, andats lustgas och hållt på i 2 timmar så kommer äntligen de riktiga krystvärkarna. Det är alltså dags att börja krysta mer aktivt nu. "Som om jag inte redan gjort det i 2 timmar?" Ligger fortfarande på rygg med fötterna i sängen, men de säger åt mig att jag ska hålla ner rumpan när jag krystar. Jag fattar ingenting, så de lägger upp mina ben i luften istället, och det verkade väl fungera bättre då. De tyckte inte heller att jag skulle hålla Andreas hand längre, utan att jag skulle få mer kraft om jag höll om låren.
Från kl 03:30 krystar jag aktivt i en halvtimme, men har för korta värkar. Jag är fruktansvärt trött, krystar men med utebliven effekt. Hur ska detta gå? Hur ska jag orka? Vid 04:00 kommer en läkare in, detta får inte ta mycket längre tid! Så de beslutar sig för att klippa mig. Jag ligger där, med fortfarande helt slutna ögon, inne i mig egna värld där jag ska göra allt för att kämpa. Men fattar inte så mycket av vad som händer. Jag känner hur de är där nere o pillar, tillslut känner jag ett fruktansvärt stick, då de lägger en bedövningsspruta, sen klipper de mig 2 cm. Och utöver det ska de använda en sugklocka på barnet för att hjälpa till att få ut den.
Det går inte beskriva hur utmattad jag nu var, och jag riktigt känner hur det svartnar för mig. Jag känner hur jag nästan smälter ner i sängen och håller på att försvinna. Jag håller på att tuppa av! Jag har inte kraft kvar! Men så hör jag, någonstans, väldigt långt bort - kom igen nu! Ta i!! Från ingenstans får jag extra kraft, och på två krystar till är bebisen ute!
04:19 öppnar jag ögonen från att ha varit igenständ i flera timmar, och jag får syn på en liten bebis - vår bebis! Jag är tvungen till att titta flera gånger på Andreas, och tillbaka på bebisen för att ens förstå att det var verkligt. De håller upp bebisen och frågar mig om jag ser vad det är för kön? "En flicka!" Utbriser jag samtidigt som lyckotårarna kommer! En helt otroligt känsla, som omöjligt går att beskriva i ord. Den lycka man känner har man aldrig någonsin känt! Jag får upp henne på bröstet och jag bara skakar av både lycka och omtumling. Men jag får inte ha henne där alls länge, innan Andreas får ta med henne iväg med en barnmorska och ge henne, vad de kallar, en puff. Det visar sig att hon var lite seg på att skrika när hon kom ut (som jag inte riktigt la märke till), som de måste göra för att få ur all fostervatten. Så det var därför hon behövde en puff.
Men det var inte över än..! Nu skulle ju då moderkakan ut också. Vilket inte går! Den sitter fast! Så de sliter och drar och trycker som fan på magen. Galen smärta, var det inte nog med smärta nu? Var de tvungna att knåda på min redan otroligt ömma mage?! De sätter akupunktur på stortårna och lilltårna, för det skulle tydligen funka.. Efter att de hållt på och knådat och slitit i 20 minuter så kommer moderkakan ut. Men det var bara halva! Så de säger till mig att jag får åka ner och sövas och opereras! "Va i helvete säger ni?! Räcker det inte nu??" tänker jag, och känner hur rädlsan slår mig på käften. "Kommer jag vakna upp från detta? Vart tusan är min dotter och Andreas?" De börjar köra iväg mig i sängen, gör ett snabbt stopp i det rummet där Andreas sitter med vår dotter i famnen. De berättar för honom att jag ska opereras och han blir vettskrämd även han, frågar om det är allvarligt så han ska ringa mina föräldrar? Hur lång tid det kommer att ta? Men de sa att det var ingen fara och att det borde inte ta så lång tid..
Under tiden de körde ner mig, vilket kändes som tusen mil ifrån, så började jag få mina eftervärkar. Fruktansvärd smärta om igen! Inte tänker man på att man ska behöva uppleva likgiltiga värkar ytterligare gånger efter barnet har kommit ut. De frågar mig om jag varit sövd innan, och lite snäsigt svarar jag i smärtan "det vet väl inte jag!", men de tycker att det borde jag veta. Så jag svarar ännu argare att jag har haft rör i öronen när jag var mindre, alltså att jag hade varit sövd innan. Med rädsla försöker jag tänka på något bra när jag andas i sövningsmasken, tycker att det tar lång tid, att jag borde ha somnat nu.. Så hinner jag inte mer än börja tänka på hundarna så slocknar jag. Jag opereras mellan 05:40 - 06:04 och körs sedan till uppvaket. Minns jag låg där och stirrade och fattade absolut ingenting. Var det klart? Hade det gått bra? Men ingen pratade med mig.. Låg på uppvaket ungefär en timma innan de äntligen körde tillbaka mig.
Ser då min underbara dotter ligga och sova på pappa Andreas. Det var så underbart att se! Och jag började nu känna att jag kunde slappna av lite. Trots att jag var sjukt trött, efter att först ha haft värkar och förlossning i 24 timmar, och efter behöva vara med om operation. Vi fick gratulations fika, men orkade inte äta så mycket. Vid 11 tiden sen får vi ett rum, men det var fullt på bb avdelningen så vi fick va kvar på förlossningen, alltså fick vi inte ha på mobilerna.. Vid 15:17 får vi äntligen ett bb rum och kan ringa hem till våra familjer och berätta allting!
En stund senare, när vi äntligen började känna riktig lycka. Vi skulle få mysa tillsammans som famlj nu. Det kändes så bra! Men nu kom nästa smäll.. En läkare kommer in och säger att vår dotter skulle flyttas till Ryhov! "Va i hela friden händer nu?" Jag blev så chockad! Jag hade så fullt upp med mig själv så jag hade ju inte en tanke på att det hade "hänt" något med henne.. De hade ju tagit iväg henne för en puff, och kommit och undersökt henne ett flertal gånger under dagen. Men det var ju inget jag reflekterade på? Men det visar sig att hon fått en infektion och måste läggas in på Neonatalavdelningen på Ryhov! Och jag blev så förbannad när de säger att hon ska få åka med en sköterska i en ambulans - men att vi inte får åka med, utan att vi får ta egen bil! Jag som inte kan gå, inte kan sitta, som fan knappt kan ligga ner eller ens röra mig, ska nu behöva ta mig till bilen och åka till Jönköping, medans de rövar bort min dotter.. 16:20 skrivs vi ut och vi åker till Jönköping.
Ringer mamma under tiden och berättar. Jag hade ju inte en tanke på detta förra gången vi pratade, jag hade ju ingen aning. Men eftersom jag föddes förtidigt och själv låg inlagd på Neonatal så lugnade mamma mig med att de är så duktiga där inne. De har 100% koll dygnet runt, och att hon får den bästa vården hon kan få. När vi sen kommer dit så hamnade ju jag på förlossningen, och hon var på en helt annan avdelning. Vi fick vara hos henne hur mycket vi ville, men vi fick inte ta med henne till oss.. Även om det var skönt att få ostört på natten så saknade man ju henne så det gjorde ont! Det var ju inte alls så det skulle vara! Det blev inte alls som man hade förväntat sig..
Vi fick alltså åka till Ryhov samma dag som hon föddes, på onsdagen, och på fredagen skrevs jag ut från förlossningen. Alltså skulle det vara samma sak som att få åka hem. Men eftersom vår dotter var inlagd på Neonatal, så fick vi ett såkallat familjerum. Det var lite som ett vandrahem, man fick ett rum att bo i, men man fick nu ha med sig sina egna sängkläder, sin egna mat osv. Så när jag kom till det rummet, och Andreas åkte hem för att hämta mer kläder och mat osånt, när jag satt där helt själv, så bara brast det! Först nu förstod jag att vi kommer inte komma härifrån. Vi får inte åka hem. Min dotter har en infektion och får antibiotika, och har en massa slangar överallt på sig och får mat genom sond. "Varför? Var det verkligen inte nog nu?"
Jag kände mig stark i början, men ju fler dagar vi var fast där, desto mer frustrerad och ledsen var jag. Jag grät flera dagar, det bara rann ner utan att kunna stoppas. Det var så otroligt jobbigt att känna att man inte fick ha sin dotter hos sig som man ville, att man inte fick komma hem och börja leva sitt nya liv. Och mitt uppe i allt med henne, så händer det såklart ytterligare en sak med mig.. Där de klippte mig, där hade stygnen gått upp! Så på måndagen tvingades jag sy om, och all smärta började om igen. Jag var först livrädd för att det skulle göra lika ont som jag redan varit med om, att jag skulle behöva gå igenom allt igen. Men det gick mycket bättre än förväntat som tur var.
När hon äntligen friskförklarades, så var det bara en sak kvar - amningen skulle komma igång. Så ni ska ju inte tro vi fick åka hem när hon var frisk.. Några dagar till, men det kändes som att vi aldrig någonsin skulle få komma hem. Samtidigt som hon fick äta på mig, hade hon sond och jag fick pumpa för att få igång mjölken och stimulationen. Men ju piggare hon blev, desto mer orkade hon äta på mig, och då kunde vi minska mer på sondmatningen. Tillslut helammade jag i två dagar, och på fredagen fick vi äntligen åka hem! Då hade vi åkt in till Eksjö för att föda på tisdagen, och kom inte hem fören fredagen veckan efter! Däremot skulle vi åka tillbaka dagen efter på ytterligare en vägning av henne, för att vara helt på den säkra sidan.
Och vilken lycka att äntligen få komma hem! ♥
Jag är så stolt över mig själv! Jag klarade det! Som förstföderska klarade jag mig igenom hela förlossningen med enbart lustgas! Det är tusan inte många som gör det. Och jag är så stolt. Det var jobbigt, och det var hemskt, och det var ganska skräckfullt. Men det var inte fören när krystreflexerna hade hållt på i flera timmar som jag började känna att det inte gick som jag förväntat. För jag visste ju redan att det skulle göra fullkomligt cp ont och att man inte kan komma undan smärtan. Men vad jag inte hade en tanke på, det var att jag skulle bli klippt och att de skulle använda sugklocka. Sånt tänker man inte på. Och när barnet är ute, så tror man att det hemska är över. Jag tycker att hela förlossningsarbetet gick jättebra, men att känna att man inte orkar mer, och att var en hundradels sekund från att tuppa av - det var läskigt. Men så fort jag fick se vår underbara lilla Jolie, så var det som all smärta försvann! Från att ha varit sluten i mig själv så länge, till att öppna ögonen och allt bara strålar runtom en. Som att man vaknar upp från en mardröm till en helt underbar solskenshistoria. Det var så overkligt, samtidigt så otroligt underbart. Det går bara inte beskriva i ord.
Och även om det var en fruktansvärd resa efteråt, att inte få komma hem, så känns det jättebra nu. Även om vi blev bestulna av den allra första tiden med sin bebis, så blev det ju bra tillslut. Hellre att hon blev frisk och att amningen kom igång helt, än att något annat hade hänt! Jag skulle kunna skriva i flera timmar till, men jag tror nog jag har fått med det viktigaste. Så fråga om det är något ni undrar över! Ingen fråga är dum, och jag ska svara så ärligt som möjligt. Som sagt, ingen förlossning är den andra lik, så jag hoppas ingen blir skrämd. Och jag själv är inte skrämd för att göra om det, för nästa gång, då kommer det antingen vara ännu värre - eller mycket, mycket bättre! För det är så värt all smärta! Man får den bästa belöningen man någonsin kan få! ♥
Promenad och BVC hem
Igår var vi och tog foto till tidningen men de hade inte tid att skriva ut fotot som man får. Så idag tänkte jag att jag skulle ta en promenad ner o hämta det. Men så kom jag till problemet: hundarna. Jag känner mig så elak att lämna dom hemma om jag ändå ska ut o gå. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv fästa de utanför någon butik!!
Men då blev Agnes min räddare i nöden :) självklart var det ju inte bara för hundarnas skull vi träffades. Var galet längesen och nu när hon flyttat till norrboda o vi bor nära varandra så kan vi ju träffas oftare :) ser fram emot många promenader tillsammans framöver ❤
När vi kommit hem och klockan slagit 15.15 så kom Jolie's bvc sköterska hit för hembesök. Vi pratade lite om allergier och om det var något annat ärftligt i släkten, och om lite allt möjligt. Sen vägde vi henne och idag stannade vågen på 4470g :) 100g mer sedan förra veckan. Fick en ny tid onsdag nästa vecka den 18.
Nu äter Jolie och Andreas håller på att laga spaghetti och köttfärssås till oss. Sen blir det väl promenad med hundarna igen. Annars blir det väl bara slapp i soffan ikväll :)
Sängdags
Då vart denna helgen över. Dagen har bestått av fika kan man säga. Först var vi hos mina föräldrar dit även min farmor kom. Där drog tiden iväg och vi for sedan till svärföräldrarna för lite mat och ytterligare fika.
När vi väl kom hem hann vi inte slappna av så värst mycket i soffan innan klockan sprungit iväg igen och det var dags för bad för Jolie. Oj så mysigt :) sen lite massage och ompyssling, på med pyjamas o mys. Nu ligger hon på mig i sängen o sover. Är det ända stället hon nöjde sig med att somna på idag. Men ska ju inte säga annat än att det är mysigt :) när hon somnat in riktigt så ska jag flytta över henne till sin säng så även jag får sova lite.
Imorgon är det dags för efterkontroll på mvc för mig. Får hoppas det läkt fint där nere och att man "går igenom besiktningen" ;) haha. Sen vet jag inte om jag ska gå på jakt efter någon söt klänning till Jolie, eftersom vi fått tid för foto till tidningen imorgon. Så håll koll i tidningen allesammans! Gissar på att det hamnar där i på onsdag.
Men nu så ska jag se om det går flytta på Jolie utan att hon vaknar. Risken är annars att jag somnar med henne på mig.. Godnatt gott folk! Vi hörs
1 månad! ❤
(Detta inlägg skulle ha lagts ut igår 7/9)
Tänk att 1 månad redan har gått! 1 månad sen världens finaste flicka öppnade sina ögon för första gången. Vår älskade lilla dotter ❤ tiden går alldeles för fort! Det må va konstigt egentligen, innan hon kom önskade man att tiden skulle gå fortare för man längtade så. Nu tycker man det går för fort för man vill ta vara på tiden så mycket som möjligt.. Nyss var hon mini-mini och nu har hon redan växt nästan 4 cm på längden och blivit 700g tyngre. ❤
Jolie's 1 månads dag spenderade vi tillsammans med underbara Eleonor. Träffade min/vår brukare en sväng oxå, och jösses vad han har växt sedan jag såg honom sist. Det är ju ändå några månader sedan jag jobbade sista passet. När hon slutat jobbet så åkte vi hem till mig och tjötade vidare ;) mycket trevligt! ❤
När jag kört hem Eleonor så tog jag med mig Jolie och hundarna ut till mamma & pappa. Där grillade vi lite o så :) Andreas var i Norge hela dagen på Gatebil. När vi kom hem sen på kvällen så slocknade jag i sängen nästan direkt.
Så det var en väldigt bra dag :) tänkte lägga upp bilder, men funkar inte genom mobilen just nu..
Kärlek! ❤
Gjorde ett nytt försök i babygymmet. För nu hade hon sovit, ätit och gjort en riktig brakare i blöjan o fått den bytt. Haha så hon var nöjd kan man säga! Och då var det minsann roligt i gymmet!
Oj så hon sprattlade och pratade :) fick även se ett underbart leende! ❤ Det värmde stort i mammahjärtat! Min fina, fina dotter. Tänk att du är min, det är helt otroligt!
Detta är en mobilbild. Tog endel med systemkameran och fick många fina bilder, men ingen där hon riktigt log på som på denna. Filmade lite med videokameran oxå, lätt att man glömmer att man har en..
Sista magbilderna
Sist jag la ut en bild på gravidmagen, var det i vecka 40 (39+3 tre dagar kvar til bf) och jag sa att jag hoppades på att det skulle vara den sista hemmabilden. Ja, lite fel hade jag väl, men det var iallafall sista veckobilden! Och jag sa oxå att sista bilden skulle vara på förlossningen innan det var dags. Så blev det väl inte riktigt. Men smart som jag var så tog jag bilder dagen innan BF dagen, och det blev ju ändå den sista eftersom vi åkte in just den dagen - och ut kom lilla Jolie 04:19 dagen efter, på BF dagen!
Så här kommer bilder för min sista dag som gravid, v 39+5.
Så här inne ligger lilla Jolie och väntar på att få komma ut. Men det visste vi inte när jag tog bilden. Att det var just hon som var där inne hela tiden. Jag kan inte förstå det! Det är en så makalöst fantastisk upplevelse, så det finns inte ord för det. Att få ha ett barn växa och utvecklas i magen, ett mirakel, och ut kommer en liten underbar varelse. Vårt barn, vår lilla Jolie - mamma och pappa älskar dig hejdlöst mycket! ♥♥ Ända sedan vi fick veta att vi skulle bli föräldrar, utan att veta vem du var.
Hur som helst så kommer det att komma ut bilder på hur magen såg ut efter förlossningen, och hur den ser ut nu osv. Men det tar väl ett tag kanske ;) Som småningom så kommer kategorin om vikt och före/efter bilder att komma igång igen och då kommer ni få veta mer om vikt och sånt.
Babygym
Då vart det fredag igen, tycker veckorna går jättefort! Fast det kanske beror på att Andreas bara har jobbat 3 dagar denna veckan. Mös länge med lilla Jolie och vovvarna i sängen i morse, varför har bråttom upp när man inte ska göra något? Hihi. Sen startade jag dagen som vanligt med mannagrynsgröt och därefter hade vi morgonrutiner med avtvättning, magmassage och påklädning. Och idag kände vi för att vara fredags-fina, så Jolie fick klänning idag :) Sen gjorde vi något som vi inte har gjort innan, nämligen lekt i babygymmet. Det var väl lite halvintressant sa Jolie. Lite roligt var det med figurerna som hängde, men mest roligt var nog när mamma knasade sig ;) dock så föredrog lilla damen hellre att ligga o sova på mig, mystjejen :)
Nu sover hon gott i vagnen efter en promenad i det härliga vädret :) Tänk att värmen ändå håller i sig, visst att vinden är märkbar kyligare och börjar dra sig mer mot höstvärme, så är det ändå varmt i solen när det inte blåser. Det gillas! Jag kunde ju inte njuta av sommaren något när jag var gravid, så jag uppskattar att det inte blivit höst direkt.
Jag tänkte faktiskt jag skulle börja på min förlossningsberättelse. Kan inte lova att jag blir klar o att den kommer ut idag, eftersom min tid styrs efter hur Jolie vill ha det. Dessutom är det lite andra inlägg som jag ska ta igen mig med som jag inte hann skriva innan det var dags att åka till förlossningen. Så får se lite hur mycket jag hinner med. Tacksam för att ni är så tåliga och orkar vänta, vet att det är många som undrar hur det gick och säkert många frågor varför vi inte kom hem direkt osv. Men det kommer!
Ska bara tillägga att jag skapar en ny kategori: Livet som mamma , har inte riktigt klurat ut hur jag ska dela upp inläggen. Om Jolie ska få en helt egen, där det handlar om hennes utveckling och liksom bara om henne. Eller som det ska vara i Livet som mamma oxå.. Eftersom nästan allt jag skriver kommer ju handla om henne och vad vi gör om dagarna. Får lägga en extra tanke på det!
Kusindejt
Idag fick jag & Jolie besök av moster Emelie och kusin Dexter! Massor med kul! Vi har hunnit med vagnpromenad, massor med sång och bus med bebisarna, vovvebus och en massa med mys ❤ måste få lov att säga att det är underbart att ha någon att vara mammaledig tillsammans med. Och att det är min syster o att dom är kusiner är bara ännu roligare! Skiljer 3 månader på de små liven och snart så kommer de kunna busa på riktigt tillsammans :)
Just nu ligger jag och mina 3 små bebisar i sängen o vilar, ja de sover och jag vilar. Strax kommer pappsen hem och då blir det väl full rulle igen ;) laga lite mat sen antar jag att det står handla på schemat och hinna med en promenad med Jolie och vovvarna vore ju inte fel. Vi får väl höra vad han har för planer.
BVC
Började dagen med mannagryns gröt och därefter for vi till stan för att gå in på försäkringskassan. Därefter fördrev vi tiden lite på stan innan det var dags för BVC kontroll för Jolie. Idag vägde hon 4370 gram och mätte 53.7 cm. 3675g och 50 cm när hon föddes, så växer gör hon allt vår lilla flicka! :) ❤
Imorgon onsdag är hon 4 veckor, alltså är hon 1 månad på lördag! Helt otroligt, och jag kommer nog säga så efter varje vecka/månad. ;) just nu väntar vi på att pappan i familjen ska komma hem från garaget så vi kan äta lite. Mamman passar på att sova när dottern sover och då passar pappan på att meka bil ;) haha.
Blir visst väldigt många mobil inlägg och mobil bilder. Men det får ni ha överseende med. Bättre det än att inte skriva något alls. Lite smidigare att slänga iväg ett inlägg på mobilen än att sätta sig vid datorn.
Hur som helst börjar A jobba imon, dvs min mammaledighet börjar på riktigt.. Men ni får ha en bra tisdag kväll så hörs vi snart igen!
Finklädd tjej på kalas
Idag har varit en bra dag! Morgon mys med hela familjen i sängen. Sen åt vi mannagryns gröt och gjorde oss smått oordning inför kalas. Min kusin fyller 20 den 8/9 så hon bjöd på fika idag.
Så lilla Jolie var finklädd idag! :) fick en söt Hello Kitty klänning av Annie så det blev premiär idag. Men så kom jag på igår att hon inte hade några fina strumpbyxor till det. Så igår shoppade jag lite söta strumpbyxor och ett sött hårband med en rosett på :) hihi, så himla roligt att handla kläder till en liten tjej. Hon lär ha större garderob än mig tillslut ;)
Så dagen har bestått av kalas :) när vi sen kom hem så lagade vi lite mat och därefter stod det bad på schemat. Började med vovvarna, och de blir så himla busiga när de är blöta efteråt! Sen var det lilla Jolie's tur. Åh så mysigt det var idag sa hon :) de senaste gångerna har det varit sådär, men idag var det skönt!
Nu har hon fått lite mat och vi har myst in oss i filt i soffan innan det är dags för sängen. Är bara två dagar kvar innan pappa Andreas börjar jobba igen. Känns lite tråkigt att inte ha honom hemma, men det är ju då den riktiga mammaledigheten börjar.
Hoppas ni alla har haft en bra helg, så bjuder jag på en bild på mina kalasfina dotter :)
