Förlossningen i bilder
Nu kommer min berättelse i bilder. Mitt livs underbaraste upplevelse, förevigat i bilder. ♥ Detta är inte alls lika detaljrikt som min förlossningsberättelse (som ni kan läsa här), men jag kommer ju nämna en del saker igen utifrån berättelsen.
När vi kommit in till förlossningen så satte de CTG på mig för att kolla hur starka värkarna var, puls och allt det där den kollar. Var lite jobbigt att sitta helt stilla de där 15 minuterna man skulle sitta när man hade en värk. Men jag var glad ändå! :)
Efter CTG:t fick jag en undersökning och då var jag öppen 4 cm. Det var nu vi fick svar på att vi skulle få stanna och då gick vi ner och ringde hem, och hämtade bb väskorna. När jag sedan kom tillbaka fick jag på mig sjukhuskläder, och här nedan ser ni hur snygg jag blev! ;) Såhär i efterhand, så ser jag att jag var fruktansvärt svullen i hela ansiktet - inget som jag tänkte på under tiden jag var gravid. Men ni ser ju..
Hade självklart mina älskade foppatofflor! Ni som känner mig vet att jag i princip lever i dom ;) Dom hade jag på mig hela tiden, fram tills jag hamnade i sängen vid krystandet.. Bilden nedan visar hur jag liksom dök ner med huvudet i gåstolen varje gång jag fick en värk. Stod även och gungade åt sidorna samtidigt som Andreas masserade ryggen på mig.
Men mellan värkarna var jag jätteglad! ;)
Gåstolen var min bästa vän hela förlossningen ;) haha. Den var min ändra smärtlindring fram tills kl var 22:33, först då börjar jag med lustgas - som jag sedan klarar mig på resten av förlossningen.
Det togs inte så mycket bilder, eftersom ju kraftigare värkarna blev, desto mer behövde jag Andreas hjälp. Och ni borde ju fatta att det inte hinns med att ta bilder då! ;)
Men efter först 2 timmar med krystande, fast med enbart reflexer - alltså att jag egentligen inte fick krysta, men kunde inte hålla emot. Och ytterligare 30 minuter med aktivt krystande, men utan effekt. Så kommer en läkare in och jag blir klippt 2cm. Dessutom använder de sugklocka på bebisen för att hjälpa till.. 19 minuter efter, så är äntligen Jolie ute kl 04:19 den 7 augusti, på bf dagen! ♥♥♥
Så varm, så liten, så underbar! ♥ Det går inte beskriva känslan när hon kom upp på mitt bröst! Det var så overkligt, så känslosamt och denna lycka kommer aldrig någonsin vara högre! Samtidigt som jag skakade av lycka, skakade jag av omtumling, av utmatthet. Det syns ju även på bilderna hur otroligt trött jag är, samtidigt som jag försöker visa hur glad jag är!
Tycker det var lite tråkigt att vi aldrig fick chansen att ta några fina bilder av detta ögonblick.. För det blev plötsligt så stressigt efter Andreas klippt navelsträngen. Då de far iväg och ger Jolie en puff, eftersom hon inte riktigt kom igång o skrika när hon kom ut. Men vi fick iallafall fina bilder på nyblivna pappan Andreas och vår älskade dotter! ♥
Lilla underbara du! ♥
Här nedan är när jag har kommit tillbaka från operationen. Moderkakan kom först inte ut alls, och när de sedan fick ut den så var det bara hälften som kom ut. Alltså fick jag sövas så de kunde ta ut resten och då passade de även på att sy mig. Men äntligen fick jag komma tillbaka till min lilla familj och hålla min lilla dotter på riktigt!
Känslan går inte beskriva ♥ Vi fick in champange och fika, för nu var det ju dags att fira! Men vi alla var så otroligt trötta, så vi orkade inte riktigt fira. Tvingade i mig en macka, men mer gick inte.
Detta var fortfarande på förlossningsrummet. En stund därefter fick vi ett eget rum, men alla bb rum var upptagna (snacka om babyboom när vi var där!) så vi fick ett rum där man inte fick ha igång mobilerna. Vi försökte då sova så gott vi kunde, men utan direkt att lyckas. På eftermiddagen vid 15:17 fick vi äntligen ett bb rum och kunde ringa hem och berätta den underbara nyheten! ♥ Och jag kunde även ta de första bilderna på henne, som sedan kom direkt upp på Facebook och Instagram, hihi.
När vi äntligen kunde slappna av och känna det riktiga lyckan att bara få mysa tillsammans med vår lilla familj, så kommer chocken. Jolie ska skickas till Ryhov. Jag fattar ingenting, men det visar sig att hon hade fått en infektion. Så det var bara att sätta sig i bilen till Jönköping, för inte fick vi åka tillsammans med henne i ambulansen, utan vi fick ta egen bil.. Jag som inte kan gå, sitta eller ligga, knappt röra mig.
Men vi tog oss in utan större problem. Och det var otroligt jobbigt att se Jolie med alla dessa sladdar på sig.. Men det var underbart att få hålla henne igen, äntligen!
På dessa tre bilder var hon 1 dag gammal ♥ Lilla älskling! Hemsk känsla att inte kunna få ha henne hos oss hela tiden. Men ändå lugnande att veta att hon fick 100% övervakning dygnet runt, den bästa vården hon kunde få.
Mer om sjukhustiden och om Jolie's tid på Neonatal kommer i ett annat inlägg. Även om det var en gnutta skräckfylld upplevelse, så var det bästa jag varit med om någonsin! Att ge födelse till ett litet barn, att klara av det, det måste vara det mest fantastiska man kan vara med om. Och det man ska vara högst stolt över! ♥
Kommentarer
Trackback
