Tiden på Neonatal
Här kommer tredje delen av min förlossningsberättelse. Eller ja, detta inlägget kommer handla om tiden på Neonatal.
Hela förlossningsberättelsen hittar ni här! ←länk
Bilder från förlossningen hittar ni här! ←länk
(Ursäktar för upprepning.) När Jolie var påväg ut till världen, var det lite kämpigt. Efter att ha haft krystreflexer i 2,5 timma och när jag äntligen fick krysta "på riktigt" så gav det ingen effekt. Bebisen kom inte ut och det tog alldeles för lång tid! Så de beslöt sig för att klippa mig 2cm och använda sugklocka. Efter det var äntligen Jolie ute! Då var hon lite seg på att skrika, som man måste göra för att få ur all fostervätska. Så hon fick en snabb visit uppe på mitt bröst och därefter fick hon följa med pappa Andreas och en sjuksköterska för att få sig en, vad de kallar, puff. Under hela dagen kommer de och gör undersökningar på henne, kollar hennes andning och tar prover flera gånger. Detta är inget som jag lägger märke till, eller iallafall tänkte att det inte var utöver det vanliga. Sen när vi äntligen hade fått komma till ett BB-rum och skulle få mysa och bara njuta av att vara en familj. Så kommer de och säger att Jolie ska skickas till Ryhov och Neonatalavdelningen, eftersom hon har fått en infektion.
Sagt och gjort åkte vi till Ryhov, samma dag som hon föddes, på onsdagen 7/8 och letar sedan reda på henne så snabbt som möjligt. De kan inte svara på vad det är för infektion det är, men de har redan börjat med antibiotika för att få bukt på det.
Här är vår älskling 1 dag gammal. Det var skrämmande att se henne med en massa slangar och grejer överallt. Värst var nog sonden. Eftersom infektionen gjorde att hon inte orkade "öva" på amningen, så var hon tvungen att få en sond, för hon var ju tvungen att få i sig all den näring hon behöver. Hon hade även dropp, EKG, en grej som kollade hennes andning, och sen då en kanyl i foten som hon fick antibiotika genom. Men det var underbart att äntligen få hålla henne igen efter förlossningen! ♥
De gjorde en söt liten skylt som satt på hennes säng, eller vad man nu ska kalla det.
Efter några dagar fick vi äntligen ta med henne in på vårt rum. Tidigare fick vi bara gå in på hennes rum på avdelningen. Var så härligt att få ta med henne in till oss utan att någon sköterska höll koll på oss. Så självklart passade vi på att mysa så mycket som möjligt! ♥
Sen på lördagen den 10/8 kom nyblivna moster Emelie och kusin Dexter på besök! Vi fick presenter och det var så himla kul med besök, det gjorde hela tillvaron mycket lättare. ♥ Då behövde man inte känna sig som i ett fängelse som man inte fick träffa någon på.
- Titta kusini ! :)
Och vi kunde ju inte motstå att ta kort på de små kusinerna. Dexter var ju helt plötsligt så stor jämfört mot vad han var sist man såg honom! Så här har vi Jolie 3 dagar gammal och Dexter 3 månader + 1 vecka.
På söndagen 11/8 sen kom nyblivna mormor på besök, och på måndagen 12/8 kom nyblivna morfar. Synd de inte kunde komma på samma gång - men så roligt ändå!
På tisdagen fick hon sitt allra första bad :) och så gjorde vi fotavtryck på hennes små fötter.
Även om det var helt underbart att äntligen få ha henne hos oss. Och de sista nätterna fick vi även ha henne dygnet runt. Vi fick ha hand om maten genom sonden själva och när hon inte längre behövde antibiotikan direkt i blodet så fick vi även ge den själva till henne, genom munnen då. Läkarna kom in varje dag och berättade hur det såg ut osv. De förklarade att hon hade fått lite fostervatten i lugnorna och att man kunde jämföra det med en lugninflammation, och det var därför hon fått en infektion.
Men eftersom hon hade infektion så fick hon ju äta genom sond, och i slutet tyckte jag att det var så jäkla jobbigt. När jag vaknade en dag (kommer inte ihåg vilken dag) så var mina bröst helt sprängfyllda, alltså hade ju min mjölk runnit till. Och ju mer Jolie suttade på mig desto mer mjölk produceras. Och hon var ju tvungen att ha ork och energi att sutta på mig, därför fortsatte de med sonden, även att hon åt på mig. Vilket jag tyckte var himla konstigt. Jag förstår ju nu efteråt, men då ville jag ju bara att amningen skulle komma igång helt och att hon bara åt på mig. Och sen när hon blev friskförklarad så var ju amningen tvunget till att fungera helt innan vi fick åka hem. Så jag tvingades sitta och pumpa och även låta henne äta så mycket som möjligt för att stimulera.
Men hon blev bara piggare och piggare. Och hon gick upp i vikt som hon skulle, de började snabbt märka att hon fick i sig nästan "för mycket" av att både äta på mig och få sond. Så de sänkte mängden sond nästan för varje måltid (hon åt var 3e timme) och de två sista dygnen så helammade jag utan att ge något på sonden. Äntligen fick vi besked om att vi skulle få komma hem på fredagen den 16/8! Efter att ha varit "instängda" i 9 dagar så skulle vi äntligen få komma hem! Men de ville att vi skulle komma tillbaka för en extra vägning på lördagen, för de ville inte släppa oss helt ännu. Vi skulle även få ge henne antibiotika på fredag-kvällen och morgon+kväll på lördagen sen var den kuren slut.
Så på fredagen packade vi ihop allting och fick äntligen åka hem! Var faktiskt en himla konstig känsla, samtidigt som det kändes så himla underbart! ♥ Skulle vi verkligen få ta med oss vår lilla dotter hem nu? Helt otroligt.
Det var lite skrämmande att komma hem, nu skulle vi ju få ta ansvar för allting helt själva. Nu skulle amningen verkligen funka, annars skulle vi ju få bli inlagda igen. Eller få behöva ge henne ersättning på flaska istället. För jag ville ju så gärna att amningen skulle funka. Men det verkade det göra (och gör fortfarande). Väckte henne för mat var 3e timme som vi blivit tillsagda att göra. Och jag tyckte inte det var mycket annorlunda än vad vi gjort på sjukhuset. Nu hade vi bara inte den där röda knappen att trycka på när vi undrade något, nu skulle vi klara oss själva. Men jag tycker det gick väldigt bra! Man slappnar av på ett helt annat sett hemma än på sjukhuset. Och natten gick väldigt bra, vi väckte henne, hon åt och sen somnade om igen :) så underbar dotter alltså!
Sen på lördagen den 17/8 åkte vi in till Ryhov igen för en sista vägning och det gick som på räls! Min lilla flicka hade fått i sig tillräckligt och de var nu inte ett dugg oroliga för att det skulle gå bra för oss :) och det har inte gått annat än bra sedan dess :)
Till sist, tänkte jag skriva upp endel av hennes vikter. Hon vägdes ju varje dag, men jag fick bara endel vikter nedskrivet i hennes BVC bok.
7/8 - nyfödd!: 3675g 50cm
10/7 - 3dagar: 3600g - lägsta vikten!
16/7 - 10dagar: 3875g 51cm - utundersökning
17/7 - 11dagar: 3890g
19/7 - 2v: 3978g 52.5cm
Och nu väger vår kärlek 4635g och är 55,5cm. Hon lägger på sig precis så mycket som man ska, duktiga tjejen! ♥
Även om det inte riktigt blev som man tänkt sig, att få komma hem efter bb-tiden och få starta sitt nya liv, att istället få sin dotter inlagd på neonatalavdelningen i 9 dagar.. Klart att det var oehört jobbigt och tufft när vi väl var där, och jag blev tokig över att behöva stanna extra länge för amningens skull - så är jag ändå glad och tacksam över att det gick så bra! Det hade ju faktiskt kunnat gå mycket värre. Nu har vi en frisk dotter och amningen går klockrent! Det är värt all mörda. Jolie är värd allt! ♥
Kommentarer
Trackback
