Då vart dagen här, eller natten kanske man ska säga? Som jag skulle iväg och jobba vaken natt igen, för första gången sedan Jolie föddes och jag blev mamma. Ja jag vart ju iväg förra måndagen, och denna måndagen och gick bredvid, på kvällen, just för att frächa upp minnet lite och se om det var några nya rutiner. Men nu flyger jag solo igen! Det känns väldigt mysko måste jag säga.. Både för att min lilla älskling sover där hemma utan att veta att sin mamma är på jobbet, att ni hennes pappa ska få springa upp till henne ifall hon vaknar. Det har ju varit jag som haft den biten varje natt sedan hon föddes. Visst, nu sover hon för det mesta hela nätterna, men ändå. Jag är utan henne. Självklart känner jag mig trygg i att hon faktiskt har sin pappa där hemma, och att det inte är någon annan. Och mammahjärtat är lugnt när jag vet att både nattningen och själva natten går jättebra!

 

Men det känns faktiskt också väldigt bra! Det känns bra att vara tillbaka, att få lite "egentid". För det är ju faktist vad det är, jag sitter ju här helt själv. Ja såklart är min brukar här, men han ligger så gott o sussar här bredvid! Känns inte som det var såå värst längesen jag jobbade, å ändå var det slutet av maj förra året som jag jobbade min sista natt innan jag gick hem på gravidledighet. Det är liksom 15 månader sen.. 1 år och 3 månader. Det har gått så fort!!