Just denna dagen i graviditeten, 32+3 i vecka 33, är lite av en milstolpe för mig. Varför? Jo för att då föddes jag.

 

 

Kort sagt: Det började med att vattnet gick på min mamma, och fick läggas in med drop för att förhindra att jag skulle komma så tidigt. De lyckades "hålla mig inne" i två veckor, sen kom jag med en väldans fart ;) på dag 32+3 i graviditeten. Så fort jag kom ut började pappa räkna fingrar och tår på mig, (haha och det stämde) innan de försvann iväg med mig för att läggas i kuvös. Sugteckninken hade jag inte riktigt fått kläm på så tidigt heller, så fick matas med sond genom näsan ett tag..

 

Men här är jag! Snart 21 år senare, fullt frisk och allting gick som det skulle. Jag hade bara väldigt bråttom till världen, och pytteliten som jag var så var de allra minsta blöjorna för stora. Ganska så fantastiskt egentligen! Nu är jag själv gravid och ska ha mitt första barn. Och det är klart att man har lite oro för att även jag ska föda för tidigt. Men varje graviditet är unik, och bara av att komma förbi denna dagen, och närma sig BF för var dag - gör ju helt klart att man blir lite lugnare för varje dag.

 

Så dagen till ära så bjuder jag på bilder från när jag var liten :)