Jag har nu i flera dagar känt av en konstig känsla. Jag blivit totalt slut av att bara röra på mig någon meter, då har det liksom dunkat i hela kroppen, hör mina egna hjärtslag och det är precis som om jag går in i en egen bubbla.. Tryck mot bröstet, så varit tungt att andas, och tjock i hela huvudet. Att gå en promenad på ca 5 min och sen upp för trapporna har gjort att jag behövt ligga ner flera timmar efteråt. Så har tyckt det varit himla konstigt! Är det såhär det ska vara i graviditeten i slutet?

 

Men.. Efter en dag på Mantorp med sambon igår, så kände jag bara hur allting blev värre. Men självklart höll jag god min då jag inte ville förstöra hans lycka. På hemvägen var det helt kaos och jag kände mig ärligt jättekonstig. Slocknade i sängen när vi kom hem, och kunde med säkerthet konstatera att detta inte bara kunde bero på graviditeten.

 

Mycket riktigt. Jag har blivit sjuk. Snorig, ont i halsen, öronen, huvudet. Tung och ont i kroppen. Kan ej avgöra om jag har haft feber, då jag varit dum nog o inte tagit den. Det värsta med att vara sjuk samtidigt som man är höggravid, det är nog otympligheten. Att ha ont i kroppen, och redan från början ha svårt att vända sig i sängen.. Dessutom att man bara kan livnära sig på Alvedon. Finns liksom inte så mycket som kan hjälpa, som man får ta.

 

Men får väl försöka se det på den ljusa sidan.. Bättre jag blir sjuk nu, innan förlossningen startar, då jag behöver all kraft jag kan få. Och dessutom innan bebis har kommit, så jag kan ta hand om honom/henne fullt ut!