Gravidtankar
För varje dag vi närmar oss förlossningen, så känns det mer och mer verkligt. Men ändå inte. Ibland känns det faktiskt ganska ofattbart att det är en bebis där inne. En riktig människa. Som ska ut.. Även om jag är fullt medveten om att det är ett liv i min mage, så kan man nog inte riktig förstå det fören man ser denna lilla bebis för första gången. Våran bebis, som jag haft inom mig i 9 månader. Som har växt och utvecklats för var dag. Det är en känsla som inte går att bekriva, och det är svårt att sätta sig in i tanken innan man har varit med om det.
Jag längtar så fruktansvärt efter denna dag. Då förlossningen startar, och varje smärta tar mig närmare målet. Det är pirrigt och lite nervöst. Jag är inte rädd. Men det är såklart en skräckblandad förtjusning. Att inte veta hur ont det kommer göra. Att inte veta hur det ens kommer att fungera. Men en sån otrolig upplevelse som gör att man ändå ser fram emot det. Inte just för att vi kommer få en bebis, utan att jag faktiskt kommer att gå igenom detta. Jag kommer klara det. Jag kommer att föda ett barn. Tror man ser sig själv på ett annorlunda sett efteråt, att man faktiskt är starkare än vad man tror. Man klarar mer än vad man tror. Det är så spännande!
Sen tycker jag väl ändå förtjusningen lite är att man inte vet när det startar. Det kan hända precis när som helst nu. Om en timme, om några dagar, eller veckor. Klart det kommer kännas jobbigt om vi passerar bf-datumet. Men bebis kommer när den är redo. Det finns inget som kan göra att det går fortare. Visst att det finns en massa knep som folk tar till, men ska man verkligen tro på det? Som tex, jag läste om ricinolja, att det skulle minsann sätta fart på förlossningen. Men då fanns risken för diarré, och hur kul är det att ha det de allra sista innan man ska föda, och kanske tillochmed under tiden och även efteråt? Man måste ju ha all kraft till förlossningen, ska man då lägga det på att bo på toan? Nej du tack. Dessutom kunde det ju göra att förlossningen går väldigt fort, och det vill man väl inte. Nej jag ser det som fusk. Låt kroppen och bebis vara redo för denna process istället.
Hoppas kan man ju alltid. Men mer än så kan man nog inte påverka det. Bebis kommer ju inte vara där inne för alltid, så även om det är tugnt och jobbigt i slutet så är det bara att hålla ut. För varje dag som går kommer man närmare, för varje smärta kommer man närmare. Förr eller senare är du här! ♥
Här var du inte stor, du lilla älskling. Snart är du hos oss! ♥
Kommentarer
Trackback
