Broskbensfogarna i bäckenet mjukas upp pga. östrogenet och ett hormon som heter relaxin, det kan göra att du får ont i ryggen eller bäckenet. Barnets tyngd får bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Om du är omföderska så börjar barnet nu lägga sig tillrätta med huvudet nedåt. Däremot händer det ibland att barnen hos omföderskor inte fixerar sig förrän du får värkar. Gå igenom ditt förlossningsbrev med din barnmorska och lägg det i din journalmapp.

 

Du och din partner kanske redan har påbörjat nedräkningen inför bebisens ankomst. Det är nu hög tid att börja förbereda sig på förlossningen. Det är viktigt att ni fungerar som ett team på förlossningen. Även om ni tycker er vara överens kan det vara givande och betryggande för er båda två att gå igenom era önskemål. Ju mer ni delar tankar och känslor inför den stundande förlossningen desto lättare kommer det vara för dig att vara ett bra stöd. Är det första förlossningen du är med på kan det vara bra att prata med en närstående om dennes erfarenheter. Kanske kan du få en bredare bild av vad som komma skall och eventuellt också några goda råd inför den stora dagen?

 

♥

 

Det har inte känts tungt fören nu, kan inte påstå att det är jättetungt, men visst blir det tygnre för varje vecka. Och det är väl inte så konstigt, det är ju inte så många veckor kvar. DET är galet! Flesta gångerna när bebis bökar omkring så är det mest obehagligt. Det märks att det inte finns så mycket utrymme längre. Bebis fortsätter att hicka ofta, sådär så magen guppar, haha! Ilar till i bäckenet lite då och då, så det är ingen tvekan om att bebis har huvudet där nere. Men som sagt, fixerar sig gör den väl inte än. Bara den inte får för sig att lägga sig i säte. Det har börjat bränna vid revbenen ibland, precis under bysten, som jag vet började ganska tidigt med Jolie. Mycket sammandragningar, men än inte onda. Kissar som en tok, får gå upp varannan timme på natten, men jag sover ändå helt okej därimellan. Illamåendet har kommit tillbaka endel kvällar, och jag reagerar extra på grönsaker, precis som i början när jag mådde konstant illa. Hoppas inte det blir värre bara. Jag är så nyfiken på hur förlossningen startar denna gången. Även om både jag och A varit med om detta en gång innan så kommer denna gången säkert vara sig helt olik. Så himla spännande! Och jag känner det är väl dags att skriva förlossningsbrev och börja lite smått med bb-väskan. Det kan ju faktiskt bli närsomhelst nu!