Innan vi åkte in till förlossningen på fredagsmorgonen så tog jag de sista bilderna på den gigantiska magen, som ni kommer få se i ett annat inlägg. Pussade självklart Jolie hejdå, som låg och sov helt ovetandes om att hon snart skulle få ett syskon.

 

 

Jag var ganska lugn över att bebis inte hade kommit ännu. Det fanns inga direkta otåliga tankar, utan mer nyfikenhet när bebisen skulle komma. Skulle den vara lika punktlig som sin storasyster? Eller hur många dagar kommer jag gå över? BF dagen kom och inga tecken på att det skulle starta, dagen efter var jag och förevigade magen med magiska bilder som min kusin tog. Och dagen efter, alltså på torsdagen 29/10 kl 13.00 så hade jag tid hos barnmorskan. Mätte magen och lyssnade på bebis, därefter fick jag en hinnsvepning. Bm säger att jag var öppen 2 cm, otroligt mogen och hon sa rakt ut att det var bara värkarna som fattades. En lyckad hinnsvepning och innan jag gick därifrån så sa hon att har jag tur kan det starta redan inatt. Kan säga att jag gick därifrån väldigt pirrig och glad!

 

Jag gick och la mig tidigt på torsdag kvällen, för tänk OM det startar, då måste jag ju tanka sömn så gott det går. Tror jag var i säng vid 21 tiden, sen vet jag att jag började vända och vrida på mig rätt mycket framåt 23 tiden, men jag sov ändå vidare. Vid kl 01 på fredagen den 30/10 vaknar jag till på riktigt och inser att jag faktiskt har värkar! Aningen svaga och jag inser att varför jag vänt och vridigt sedan 23, faktiskt berodde på att jag hade värkar. 01.07, 01.19 och 01.23 lägger jag på minnet. Vill ha ett litet humm om hur långt det är imellan. Jag ligger kvar i sängen och halvsover/vilar mellan värkarna eftersom de än är svaga. Behöver tömma magen och därefter en värk till. Behöver tömma magen igen, och jag vet ju att kroppen kan förbereda sig så när det verkligen är på gång. Ligger i sängen med vetepåsen för att se om det hjälper liten. "Men nej nu kan jag inte sova mer, jag är alldeles för piggig och glatt uppspelt - inom det närmsta ska jag föda barn!" Så jag går upp, packar klart BB väskan, uppdaterar min syster som skriver att jag nog borde ringa förlossningen snart för det kan ju gå snabbt! Skrattar lite för mig själv och skriver tillbaka att jag inte ens har väckt Andreas än, eller ens börjat klocka värkarna. Tar sista magbilder på den otroligt stora fina magen. Tar min första Herbalife shake, för nu ska jag minsann ladda upp!

 

Någon gång mellan 02.30-03.00 väcker jag Andreas. Då har jag hunnit packa klart BB väskan och allt som ska vara med, dricka min shake och värkarna kommer tätare och blir hårdare. Säger till honom att det snart är dags att åka in och att han kanske borde ringa hit sin mamma. 03.14 ringer jag till förlossningen på Ryhov, för då har jag börjat behöva andas igenom värkarna. Säger till dom hur allt ligger till och att vi åker från Nässjö och att jag vill inte ha bråttom in när det hittills har gått relativt fort. De säger att vi är välkomna in så vi ringer dit Annelie och packar in oss i bilen för att åka. Sveper ännu en shake och Pussar älsklings tjejen massor som sussar så gott. ♥

 

04.00 är vi halvvägs in till Ryhov och det funkar bra att ta värkarna i bilen. Rövvärmen i sätet hjälper bra. Vi båda är väldigt glada, uppspelta och spända! "Tänk att vi snart är tvåbarnsföräldrar! Och vem är det nu som gömt sig där inne hela tiden?" Jag känner mig så himla pepp! 04.20 skrivs vi in på förlossningen på Ryhov. De undersöker mig och jag är då öppen 5 cm! Jag peppar mig själv för att ha slagit mitt förra rekord med att vara öppen 4 när vi kom in med Jolie. Får sen ligga med CTG på magen och jag tar värkarna väldigt bra under tiden, eftersom man måste ligga helt stilla kan det ju annars vara plågsamt. Vid 05.04 sen får vi en förlossningssal och jag är än inte alltför smärtpåverkad. Jag är så himla taggad och glad! IDAG får vi en bebis, för inte trodde jag det skulle bli långdraget så det hann bli en ny dag. Vi gör oss "hemmastadda" i salen och de frågar om min förra förlossning och hur stor hon var osv. Jag får ofta gå och kissa, och liksom förra gången så var ståbordet min bästa vän, haha! Den stod jag och gungade på när värkarna kom och det gick väldigt smidigt än så länge. Satt och gungade på en boll imellan värkarna, eller travade omkring och kollade på allt som fanns i rummet. Och Andreas serverade mig shake och saft så jag höll energin uppe. När de sen skulle sätta en kanyl i handen på mig, så tyckte jag det var superjobbigt. Och när hon försökt i ena handen, och misslyckats så kom tårarna. Jag tycker det är så himla obehagligt och så måste hon göra om det i den andra handen. Men där lyckades hon såklart och jag fick beröm av både henne och Andreas.

 

Det rullar på bra. Både Anderas och personalen frågar mig flertalet gånger ifall jag vill börja med lustgasen, men "Nej inte än" svarar jag. Säger till Andreas att "När jag väl börjar med lustgasen så blir jag så borta, och jag vill vara med så mycket som möjligt". Har inte riktigt koll på tiden, men när de undersöker mig och jag är öppen 7-8 cm. Det har alltså gått väldigt bra! Men där ligger jag ganska länge. Vid 07.26 har jag sedan ett litet tag tillbaka börjat med lustgasen, och de satte 40/60 först eftersom jag sa att jag inte ville bli sådär borta. Men visst blev jag snurrig och något borta de första tagen denna gången med, men det var inte alls lika läskig känsla som med Jolie.

 

När de undersöker mig en andra gång så ligger jag fortfarande på 7-8 cm och jag börjar då känna mig lite otålig, eller egentligen mer rädsla för att det skulle bli långdraget denna gången med och för att få hemska krystreflexer även denna gången. Jag tror att jag började trigga igång rädsla och lite liksom tappade fokus lite, för kort därefter så inbillar jag mig reflexerna. Och personalen var noga med att förklara för mig att jag inte får krysta, men att kroppen är så kraftfull så känner jag att jag måste, så gör jag det. "Håll emot det du kan, och tryck det då måste" var något de sa många gånger. Och bortsätt mot förra gången som jag tog i för kung och fosterland varenda gång dessa reflexer kom, så kunde jag faktiskt stå emot flertalet av reflexerna nu. Precis som de sa så höll jag emot det jag lyckades och skrek ut det som inte gick. Jag kände ändå att jag hade kontroll över situationen!

 

Vid 08.28 höjer de lustgasen till 50/50. Jag ligger fortfarande på 7-8 cm och jag har nu en tid legat i sängen istället för att vara uppe och stå emot gåbordet. Jag tycker det är jobbigt att ta värkarna liggandes, men det är så skönt att få ligga där imellan och vila inför nästa. Så det överväger och jag ligger kvar. Krystreflexerna är fortfarande där men jag har rätt bra kontroll över dom än, håller emot de flesta och skriker ut de jag måste. Jag har ett sånt otroligt bra team som hjälper mig hela tiden och Andreas har under hela tiden masserat min rygg och andats tillsammans med mig. Och såklart serverat mig shake och saft under tiden. Personalen märker på mig att jag tycker det tar för lång tid, och jag börjar liksom gorma om att "Borde jag inte öppnat mig mer nu?" så vid 09.15 tar de vattnet på mig. En stund därefter hamnar jag på 9 cm.

 

Vid 09.38 kommer äntligen krystvärkarna! De tar lustgasen ifrån mig och jag bara tittar förvånat på dom, de säger då att "Nu behöver du inte denna längre, det är dags att krysta och du fixar detta galant!". Jag känner mig jättepaff och samtidigt taggad för att det snart är över. De ber mig lägga mig på sidan och lägger upp mitt ena ben. Krystar några gånger och sen, vad det känns som en evighet så kommer det ingen mer krystvärk. Jag undrar när sjutton det ska komma igen. Tycker att jag ligger där med benet i vädret jättelänge och bara liksom tittar på personalen och Andreas. Helt cool-lugn och väntar. Det roliga var att jag under tidigare krystväkar sagt rakt ut "hallå jag bajsar!" haha. Det känns så galet! Snart är bebisen här! De berättar för oss att bebisen måste rotera en sista gång innan det är dags igen, och jag har inte fått klart för mig om huvudet då redan var ute, men det borde vara så för sen vart det en sista kryst och hela kroppen kommer ut. Det är sådan sjuk känsla av befrielse när bebisen väl är ute. 10.03 föddes våran efterlängtade bebis! ♥

 

Direkt när bebisen kommit ut så hör jag inget skrik, och jag känner hur jag för en sekund blir jätterädd, bebisen måste ju skrika! Jolie skrek inte, och varför gör inte denna bebisen det? "Varför skriker den inte?" frågar jag gång på gång, "Varför skriker den inte?" Och då kommer den igång. "Men vad blev det då?!" frågar jag istället med lycka, och tittar på Andreas som bara flinar åt mig, eftersom han redan har sett vad det blivit. "Det får du titta själv", svarar barnmorskan och lägger upp bebisen på bröstet på mig. En pojke! Jag har fått en son! Jag har en dotter där hemma, och nu har jag fått en son. Det är en så otroligt häftig känsla, jag är så lycklig och jag tittar många gånger under den lilla filten, det är verkligen en pojke. De berättar att han blivit lite tagen av förlossningen så det var därför han inte kommit igång med skriket direkt, och upplevs ha ansträngd andning, men att det inte var någon fara. En barnläkare var inne och lyssnade på honom och godkände honom. Så lyckan var total! Jag har gått igenom ännu en förlossning, men denna gången fick jag upp mitt barn på bröstet, och fick ha kvar honom där, det var verkligen oslagbart!

 

Jag sprudlade av lycka, med min son på bröstet och min fina underbara Andreas bredvid mig. Moderkakan fiskades ut och därefter fick jag olika slags bedövning för att sen sys. Jag ligger där och bara beundrar min lilla son, samtidigt som de håller på och grejar där ner. Vet att jag nästan blev irriterad där ett tag när det tog sådan tid. När de sen sytt klart och lämnat oss ensamma för att hämta oss lite, får sen den klassiska "Välkommen till världen - fikat" och det var SÅ gott! Med Jolie vart jag inte intresserad alls av att äta för jag var så sjukt utmattad. En stund senare kom de tillbaka för att väga och mäta vår lilla son. Som ja, visar sig inte alls vara så liten.. 4340 gram och 53 cm lång. Jösses, det vart ingen liten bebis jag tryckt ut, haha! Men han kändes ju så himla liten och pluttig ändå. Så varm och go, jag vill aldrig någonsin släppa honom! ♥

 

Vid 14.15 flyttas vi från förlossningen till BB avdelningen. Där njuter vi för fullt. Lille pojken har ammat på superbra sedan start och allt känns så himla underbart! Vi får äntligen tillfälle att ringa våra föräldrar och berätta den stora nyheten. Jolie har fått en lillebror. Oslagbar känsla! En lillebror. Det flyter på bra och vi myser som bara den. Sen på lördagen så diskuterar vi från och till om vi ska åka hem idag eller stanna en natt till. Men vi bestämmer oss för att åka hem, men att Jolie får sova en natt till hos sin farmor så vi får första natten själva, även om vi saknar henne otroligt mycket, så får vi landa lite själva med det nya lilla knytet. Så framåt kvällen så säger vi att vi vill åka hem, men Andreas har då under dagen påpekat att han tycker lillebror har andats snabbt, att han tycker det liknar Jolie's andning hon hade i början, ni vet hon hamnade ju på Neonatal för infektion. Så innan vi skrivs ut för att få åka hem, så frågar vi om andningen och de började räkna. BB personalen tycker då också att han andas lite snabbt. Så efter några gånger de räknat andningen så kontaktar de Neonatal för att göra lite prover, så vi inte åker hem med en bebis som kanske skulle kunna ha en infektion. De tycker vi ska komma ner dit och vid 20.46 blir vi utskrivna från BB och därefter inskrivna på Neonatalavdelningen.

 

Det visar sig alltså, att vår son, liksom sin storasyster, även han har fått en infektion. Och där hamnar vi på Neonatal även denna gången. Det vart lite oklart i början om vi behövde stanna eller inte, men vi fick först stanna kvar tills antibiotika-kuren var slut på tisdagen, och blev lovade att få åka hem på onsdagen. Dock fick vi sen inte åka hem fören på fredagen den 6/11. Men allt om Neonatal kommer jag att berätta i ett annat inlägg.

 

Ni läste rätt, vi har fått en son. Jolie har fått en lillebror! ♥ Och tiden har gått så galet fort, för idag är han redan 1 månad, våran älskade Elliot. ♥ Han föddes alltså den 30 oktober, 3 dagar efter bf, kl 10.03. Det var mig en stor liten bebis vi fick på 4340 gram och 53 cm lång. Men så galet lyckliga!

Ja så nu var det en ny vecka och det blev minsann fler magbilder. En dag efter den beräknade födelsedagen, så det betyder att vi går in i vecka 41 idag. Så här kommer dagens mage :)

 

 

Det börjar närma sig nu, allt är klart, och förlossnigen kan sätta igång precis när som helst. En fullgången graviditet är bäst för både dig och barnet men ibland tar det lite längre tid, så håll ut! Snart kommer ni att möta ert barn för första gången!

 

Nu är det inte många timmar kvar innan det trillar över och blir den 27 oktober. Dagen man väntat på ända sedan plusset på gravidstickan. Helt galet vad det har gått fort! Beräknad födsel imorgon alltså, men vi är inte allt för hoppfulla. Bebis kommer när den är redo och är den inte redo imorgon så är den inte. Vi längtar väldigt mycket, men vi är än tålmodiga. Det är nog storasyster som är mest förväntansfull! ♥

 

Idag fick jag hjälp av min kära kusin att föreviga lite bilder på magen i det fina höstvädret. Länge tänkt på det men aldrig kommit till skott, och jag ångrar så att jag inte gjorde något sådant när jag väntade Jolie. Men nu så! Vi var på tre olika ställen för att kunna norpa så mycket bilder som möjligt. Och jag tänkte såklart dela med mig, så här kommer det några stycken :)

 

I onsdags välkomnade vi vecka 40, och magen är så stor den bara kan bli, tror jag, haha. Hur som helst är det inte bara jag som tycker den är mysig :)

Blivande storasyster är så förväntansfull!! Ber mig dra upp tröjan och vill klappa och gosa med magen. Pussa på den oxå men det hann jag aldrig få bild på. Hon pratar ofta om bebisen, att den ska sova i spjälsängen och frågar vem det kan vara där inne, pojke eller flicka. Gång på gång säger hon att bebisen ska vara utanför nu, hihi. Min fina kloka tjej! ❤️

4 dagar kvar till bf, snart bara 3. Bara bebis som får avgöra när det är dags. Om nästa inlägg här på bloggen kommer vara att jag blivit tvåbarnsmamma? Men jag är såklart väl medveten om att det kan ta tid och då kommer det ju veckouppdatering och magbilder som vanligt. Hur som helst längtar vi efter dig! ❤️

Ja nu återstår det att se hur många magbilder till det blir. Hoppas innerligt att jag kan hålla mitt löfte om att ta sista bilder på magen när värkarna startat, och det borde jag ju hinna med. Om det liksom är det första jag tänker på, haha. Idag har vi gått in i vecka 40, 39+0. Vi kör på en jämförelse med Jolie i magen idag med.

 

 

Barnets totala längd är nu ca 48-52cm och det väger ca 3,39kg - 3,59kg denna veckan. Det är fullt utvecklat och kan nu lämna sin trygga tillvaro i livmodern. Ge barnet all din kärlek och omvårdnad. Nästan allt fosterfett är borta. Vanligtvid klipps navelsträngen 2-3 minuter efter att barnets fötts (gäller friska fullgångna barn). Då går barnet inte miste om den sista mängden blod som finns kvar i navelsträngen efter födseln. Efter födseln lossnar moderkakan. Barnets huvud kan vara kraftigt omformat efter passagen genom förlossningskanalen. Det kommer att återgå till sin runda form inom det första dygnet.

Graviditetshormoner kan påverka det nyfödda barnet. Det kan göra att pojkar och flickor kan ha svullna bröstvårtor som kan innehålla små mängder bröstmjölk. Könsorganen kan påverkas av detta, blygdläpparna hos flickor och pungen hos pojkar kan vara förstorade. Det är normalt och försvinner efter ett kort tag.

 

Så idag var det besök hos barnmorskan på schemat. Hade med mig min mamma så hon kunde hjälpa mig med Jolie, självklart vart hon som en liten ängel där inne, men hade jag varit själv med henne hade hon säkert krånglat. Hihi, min lilla bråkstake! Hur som helst så började vi med att känna hur bebis låg, och bebis är numera fixerad, vilket känns väldigt bra. Sen mätte vi SF måttet och lyssnade på hjärtljuden som låg på 152 idag. Underbar känsla varje gång! ♥ Efter det tog vi blodtryck och stick i fingret. HB:t låg lågt tyckte hon så hon tyckte jag skulle börja ta 2 järntabletter varje dag istället för 1 varje dag. Men kunde öka med 2 varannan dag ett tag först. Annars i övrigt såg allt bra ut :) så här är resultaten:

 

Datum	1-apr	17-juli	14-aug	9-sep	2-okt	16-okt
Vecka		25	30	34	37	39
Vikt	-	-	-	-	-	-
Symfys		24	28	31	34	35
Hb	128		110			105
Blodsocker	4,7	5,7	7,0	4,0
Urin	ua		0/1
Blodtryck	129/78	116/65	122/65	110/68	74/46	118/71
Fosterläge					Huv. Ned	Huv. Ned
Rörlig/fix					Rörlig	Fixerad
Hjärtslag		146	145	140	147	152

Här kommer veckans magbilder, denna gången för vecka 39, idag 38+0.

 

 

Barnets totala längd är nu ca 48-50 cm och väger mellan 3,2kg och 3,37kg denna veckan. Barnets fostervätska förnyas var tredje timme. Navelsträngen är ungefär lika lång som ditt barn. Barnet har mindre utrymme i slutet av graviditeten vilket medför att barnets rörelser ändrar karktär, dock ej frekvensen. Du ska känna rörelser i magen varje dag. Om du är bekymrad över att barnet rör sig mindre ska du kontakta sjukvården direkt, dag som natt. Lita på din instinkt.

 

Ja inte är det bara vi som längtar efter bebisen där inne. Även blivande storasyster, hon är så förväntansfull! Härom dagen står hon vid spjälsängen och pillar lite med gose-lejonet vi köpt till bebisen. "De är bebisens" säger hon då och fortsätter med "lejonet är snäll mot bebisen". Sen står hon där och funderar lite, "bebisen ligga där!" och pekar ner i babynestet. Jag frågar henne då om hon inte tycker att bebisens ska vara i magen längre, hon svarar då snabbt, "nej bebisen utanför, bebisen sova där". Min underbara stora kloka tjej! Att du förstår så himla mycket. ♥ Man kan ju inte annat än bli alldeles varm i hjärtat!

 

Tänkte jag skulle lägga ut en liten bildserie med denna graviditetens mage. Så här har ni den :)

 

Igårkväll unnade vi oss en kväll för att bara vara flickvän & pojkvän, innan vi snart blir tvåbarnsföräldrar. ♥ Kanske var den sista chansen att vara med varandra på tu man hand innan bebisen kommer, så vi passade på. Jolie sov hos sin farmor och vi tog oss en god middag på Aqua Dinner och därefter blev det bio.

 

Bion blev "Ett päron till farsa - andra generationen" och visst var den rolig, men något överdriven vissa delar. Andreas tycker som vanligt att komedier inte är "bio-värda" för att man likaväl kan hyra dom senare, han vill gärna se mer storslagna filmer. Men jag är rätt kräsen, eller lättskrämd rättare sagt, så jag är rätt petig om vad jag vill se på bio eller hemma. Hur som helst var det en lyckad dejt. Vi fick även sovmorgon till hela 9.30 idag, det vart ju skönt kan jag lova!

 

Men om ärligheten ska fram så finns det inte mycket som slår att få vara med våran älskade lilla solstråle! ♥ Tänk att snart blir du storasyster och vi har en liten lillasyster eller lillebror här hemma. Helt otroligt att vi snart är fyra!